Man skulle kunna tro att jag fått en roll i en stor Hollywoodfilm, men icke. Det är så att jag ska få en relativt okänd man på besök imorgon efter jobbet. Jag vet att det är svårt att tro men jag brukar annars inte ta hem män som jag inte känner och nu är jag faktiskt nervös. Framförallt för att han är snygg. Man kan säga att han har nåt jag vill ha. Jag har en kanin. Han är jävligt snygg.

Jag vill ju självklart visa mig från min bästa sida när han kommer. Det för att jag gjort bort mig tidigare när jag träffat honom, jag blir jämt så nervös när jag tycker någon är snygg, för det händer faktiskt inte ofta. Och vid dessa tillfällen så är jag dessutom totalt jävla oberäknelig. Antingen så börjar jag prata helt oavbrutet eller så tappar jag minnet helt. Som i helgen, då såg jag något snyggt, och jag kan lova er att båda symptomen givetvis visade sig.

Jag har funderat lite på olika taktiker på hur jag då ska verka/vara så normal som möjligt. Han kommer ju hem till mig och då tänker jag på hur jag ska presentera Bruno utan att verka vara mer pucko än vad jag är. Så alternativen jag kommit fram till är då följande:

1. Jag kör ett slags säljsnack (eventuellt med Stockholmsdialekt): "Heeej och välkommen hem till mig. Jo, det du då kan se här som hoppar omkring i mitt hem är en stackars liten kanin som jag räddat. Han höll på att dö när han hade fastnat i en fälla och jag hittade honom en dag när jag var ute på en lååång skogspromenad. Gillar du skogspromenader?? Jag är en sån himla fin människa så jag räddade livet på honom och tog hem honom, och nu väntar jag på den nya familjen som ska komma och hämta honom. Jag trodde verkligen dom skulle hinna före dig, men dom är nog här näär som helst!"

2. Jag skriker hysteriskt: "VAAAAAA???!!?? Vad är det här för sjukt skämt, vem har lagt in en kanin i mitt hem!!!???!" Och så lyfter jag snabbt ut honom i trappuppgången och smäller argt igen dörren och ber om ursäkt. (Och hoppas att Bruno inte rymmer.)

3. Jag låtsas som ingenting: Om han påpekar kaninen så säger jag bara: "Va, vilken kanin? Hur mår du egentligen?! Men stackare, hur mycket har du jobbat den här veckan??"

4. Jag kör rakt på sak: "Tja, det här är min kanin Bruno. Jag tycker du är snygg. För min del så kan vi skippa värderingen du kom hit för att göra. Istället kan du få sälja min lägenhet så du och jag kan flytta ihop till ett stort mansion som vi köper till jättebra pris på något fult mäklarsätt av någon av dina kollegor. Men älskling, då måste du förståss skilja dig jääääävligt fort och bli heterosexuell nu på en gång."

Vad tror ni blir bäst?