Jag måste erkänna att jag inte kan sluta förvånas över hur vinterns utmaningar påverkar Staden!Det räcker i och för sig kanske med att varje mediakanal ältar detta, men jag bara måste berätta om gårdagens resa hem från jobbet...

I och med att det tjatades om den rådande situationen i radion hela dagen (knappt någon t-banetrafik, massor av ersättningsbussar, låååånga trafikköer)... Trafikdamen på radion rådgjorde invånarna till att "stanna hemma om möjligt" - så var jag ganska förberedd på ett mindre kaos :)

Väl nere i tunnebanan så kunde jag konstatera att många nog följt trafikdamens råd, det var ganska lugnt...tills jag kom till T-centralen. Då dörrarna på tåget slogs upp flög människor ut, följt av en minst lika stark ström tillbaka. Dessa människor var enormt frustrerade så humöret var inte på topp på tåget.

För att undvika att drabbas av den rådande stämningen så höjde jag volymen i mina hörlurar. HELT OTROLIGT vilka under lite skön musik kan göra... Trycket var ganska påtagligt så för att inte ramla omkull av alla människor som med VÅLD tog sig in i vagnen var jag tvungen att hålla i mig ganska stadigt.

Vid Slussen stormade en dam i 70-års åldern in med sådan kraft att jag tappade greppet... Jag blev så full i skratt av denna sköna 70-åring som verkligen bara hade bestämt sig för att åka med tåget så jag stog och smålog/skrattade resten av färden. Hon spände blicken i mig flere gånger - med budskapet, vad f*n flinar du åt. Att skratta vid dess tillfällen kan vara befriande för en del, men för andra triggar det bara det negativa humöret - efter en rad "mördarblickar" så var det skönt att få stiga av... men jag var otroligt glad över att jag klarade av att hålla humöret uppe - tack för det pensionärsdamen!