January 2011

Jag vet inte riktigt alls när jag kommer hinna/kunna blogga de närmaste dagarna. Det är modevecka i vår huvudstad och jag tänker att jag ska ägna ett par, tre dagar åt visningar och annat härligt i modets tecken tillsammans med vänner och kollegor.


Tänkte dock på en sak som gjorde mig så himla tja, irriterad rent ut sagt. Läste en mini-intervju med ett antal svenska modepersonligheter och de fick bland annat svara på vad de trodde att besökarna på modeveckan skulle bära. Ett svar bet sig fast i minnet: "Svart antagligen. Det är ändå ingen som vågar något annat."

Är det vad mode är för svenskar? Svart?

Det är som att kalla sig matematiker och bara kunna sjuans gångertabell.

Varför bry sig om regler, normer och allmänna åsikter när man kan göra precis tvärtom.


Vi ses på modeveckan - iklädd regnbågens alla färger, mönster, modeller och känslor. Det är ju en modefest, ingen begravning.

Pics.1 GIF från The Killers eminenta låt 'Bones'. 2. Unknown. 3. Smycken jag köpte på H&Mherr för flera år sedan.


Bara för att man gillar skelett betyder det ju inte att man förespråkar size zero.

pics. unknown.

Häromdagen hade vi gäster över på middag. Det kändes väldigt väldigt vuxet. Mikael plockade undan matbordet som jag strösslar med illustrationer, anteckningspapper och hårnålar. Jag vevade ner kryddor i kycklinggrytan. Sen satt vi där, två par, och pratade jobb, väder, gemensamma minnen och semesterveckor.

Det är så konstigt det där. Att inse att man är v u x e n. Plötsligt är man det bara. Men när hände det? Jag knaprade sand i en sandlåda ungefär igår känns det som nämligen.


Men om det är något med vuxenlivet jag gillar så är det att planera semestrar. Eller snarare resor. Jag vill packa en ryggsäck med ett par bikinisar, en handduk, ett par flip flops, några klänningar och sen åka båt mellan Java och Bali och hitta den perfekta stranden.


Jag råkar ha turen att ha ett litet antal nära vänner som är så extremt bra.

En av dom är Ida. Vi har inte känt varandra så länge och faktum är att det är jobb som förde ihop oss från första början. Men det spelar ingen roll, för det är få människor jag skulle ta med till en öde ö och lika få människor jag skulle vilja satsa allt och lite till med arbetsmässigt. Men Ida är en utav dom.

En dagens från när vi spelade in Stylisterna i brist på en dagens idagen.

Nu ska jag nämligen springa iväg på lunch med fröken Fanny och vinka av mina föräldrar som flyger till de italienska alperna för att åka skidor i en vecka. Inte alls avundsjuk, nehejrå.


Linne, Topshop. Kavaj/jacka, min mammas Alain Manoukian. Halskedja, arvegods. Och så alpenmädchen-flätor på det! (Hade ljusa jeansshorts och boots till som inte syns. )