Jag snöar in på grejer i väldigt tydliga cykler. En cykel som nu varit med ett bra tag är min dille på tavlor. Kanske för att jag själv älskar att måla. Kanske för att jag älskar konst. I vilket fall som helst så gjorde jag en tavelvägg ovanför vårt matbord, som Mikael förövrigt gjort, som ni fått se på bild. En ram har fått hänga tom då jag inte hittat vad jag vill ha i den. Tills häromdagen när jag fann mitt maskinskrivna brev från Emma. Passade hur bra som helst och gör mig lika glad varje gång jag ser det.

I somras var min taveldille som värst. Kom hem från en månads roadtrip och sprang på loppisar som om det inte fanns en morgondag. Hittade bland annat den här skönheten som jag köpte för en tjuga tror jag. Älskar de blå pappersarken och tändstickorna. Tyvärr har den inte fått ett hem på någon vägg än. Men det kommer.

Hittade den här affischen i vårt hus i Skåne och ramade in den med en gammal passepartout. En favorit som alltid får fina kommentarer.

Just nu ser det alltså ut såhär ovanför vårt matbord. + Emmas brev då i den på bilden tomma ramen. En pannå jag skrivit på för hand, en uggla jag ritat, en affisch av en aussieillustratör, ett foto från 70-talet på min vackra mamma med hennes häst Piemont, och kaninbarnet som jag kallar den med röprickig bakgrund.