När jag flyger vill jag helst försvinna in i mig själv, eller någon annan. Har jag resesällskap får denna gärna babbla på om allt möjligt, och jag brukar meddela att även om jag inte ger så mycket respons så lyssnar jag, och det hjälper mig tänka på annat. Reser jag själv, gäller det att vara förberedd: hörlurar in, podcast på. Tidning i knät, och gärna en hoodie över huvudet som skyddar från in- eller utsikt. Jag vill försvinna in i en värld som inte påminner mig om var jag befinner mig, blir jag nyfiken och börjar se mig omkring för mycket kan de plötsligt gå upp för mig var jag är. Samma sak om det är turbulens, då blir det så tydligt att jag sitter i ett flygplan flera tusen meter upp i luften. 

Starten är den absolut mest kritiska för mig. Minutrarna innan är bara en lång väntan i limbo, strax kommer man höra motorerna sätta igång och känna stolarna vibrera innan de lägger i full gas. Där och då känner jag att jag har en fot på jorden, och en i luften. Men nu är det försent att ändra sig, det är bara att gilla läget. När planet lyfter är det av min erfarenhet oftast lite skakigt, ibland mycket, och här blir det ofta att jag blundar, lutar huvudet i en hand och höjer volymen på mobilen. Lite som när man yogar och mediterar försöker jag försvinna in i mig själv och här och nu, inte riktigt existera. 

När jag skriver detta sitter jag på min andra flight för dagen, jag har mellanlandat i Oslo på väg till Nice och alltså behövt göra allting två gånger, det är lite av en KBT-utmaning för mig ska jag säga, men jag klarar det. Under starten såg jag ut precis som jag beskrev ovan, men jag har glädjen att sitta på första raden längs med gången (passar mig bra att inte se ut för mycket) och för någon sekund tittar jag upp och möter flygvärdinnans blick. Hon måste ha sett mig och anat att jag är flygrädd, för hon ger mig det vänligaste och mest betryggande leendet vilket går rakt in i hjärtat, och jag känner mig faktiskt 50% lugnare. 

Jag flyger SAS Plus, och även om det inte är en lyx jag kan unna mig varje gång, gör allt som förenklar; som fast track, SAS louge och att få sitta längst fram, att jag blir lite lugnare. Allt runt omkring att resa, att ta sig till flygplatsen, vara på flygplatsen, och såklart flyga är stress för mig, kan jag göra den processen så trygg och lyxig som möjligt så är det något jag vill prioritera i livet. Jag väljer alltid att boka med ett flygbolag som jag litar på, även om det betyder en dyrare biljett. Det är värt alla dyra handväskor eller potentiella spontantköp för mig. 

Jag blir också ganska stolt att jag trots min flygrädsla faktiskt flyger så pass mycket som jag gör, och själv. Att jag inte begränsas av det, utan utmanar min rädsla.  

Jag avundas er som älskar att resa, eller vars största problem är att bli uttråkad. För mig innebär en flygresa sömnlösa nätter, panikångest, katastroftankar och en hel del tårar. Jag FATTAR INTE hur man inte kan tycka att det är läskigt? Det är ju en helt absurd grej att vistas i luften på det här sättet. Samtidigt är det såklart fascinerande, och fantastiskt. 

Vid lunchtid landar jag i Frankrike och sedan väntar en härlig dag med 27 grader i Nice. Imorgon bitti bär det av mot Provence!

Häng med via Instagram: @linnww