March 2019

Vad ser du mest fram emot just nu?
Jag är spänd på att se vart 2019 tar mig, och så längtar jag efter min solsemester i april. 

Bästa konsertupplevelsen? 
Coldplay var magiskt. Får rysningar bara jag tänker på det. Även Veronica Maggio under bar himmel på Stockholms Stadion var en fröjd. Och Kent! Sista konserten någonsin.

Säg en sak livet lärt dig:
Everyone is fighting a battle.

Vad äter du helst just nu? 
Är besatt av min hemmagjorda smoothie på frysta hallon, banan, jordnötssmör, citrus, havremjölk och kakao. Det är kakaon som gör det. 

Vem förtjänar lite extra kärlek just nu?
Mina fantastiska vänner Maria, Veronica och Lova som är sådan fin hejarklack till bloggen!

Vad spelas i dina hörlurar?
Den som e den med Molly Sandén.

Vad blir ditt nästa köp?
Kanske ett par solglasögon som jag provade härom dagen. 

Restaurang du inte besökt du skulle vilja gå till?
Mathias Dahlgren Rutabaga

Vad lägger du ner mest tanketid på just nu?
Jobb, jobb och åter jobb.

Säg en sak du vill bli bättre på:
Att vara här och nu. Jag är så uppe i min hjärna att jag inte hinner njuta, jag är alltid någon annanstans.

Idag är det ett år på dagen sedan jag höll dig för sista gången. Att det har gått ett år utan dig är näst intill omöjligt att förstå, och hur jag ska leva resten av mitt liv utan dig går inte att föreställa sig. Hur kan du inte finnas? Ibland glömmer jag. Varje bild jag ser på dig och tanke jag skänker dig ger lika mycket glädje och tårar. Glädje för den du var, för att jag fick 14,5 år med dig, för att jag fick vara din mamma. Tårar för att jag skulle göra vad som helst för att vara nära dig igen, dela livet med dig, hålla dig, prata med dig. Du var min bästa vän, en del av mig och mitt innersta, och det kommer du alltid att vara. Älskade älskling, jag älskar dig så länge jag lever och för alltid efter det.

Alfons 20.09.03 - 13.03.2018

Alltid älskad, aldrig glömd.

Om du vill läsa mer om Alfons kan du till exempel göra det här och här.

I fredags var det internationella kvinnodagen, kanske skålade du, unnade dig en bulle eller så gjorde du ingenting speciellt - allt är okej. Jag hade i uppdrag att skriva en artikel dagen till ära, med syftet att hylla kvinnliga kockar i krogbranschen. Det är en mansdominerad bransch, och man insåg snabbt hur många fler manliga namn man kunde droppa än kvinnliga, men! Tiderna förändras, och dessa kvinnor är ett bevis på det.

Inför denna artikel intervjuade jag Anna Broms Bauer som bland annat driver GLÖD och Broms, Frida Ronge som bland annat är kreativ chef på Tak, tv-kocken och kokboksförfattaren Jessica Frej samt Marion och Linn bakom Garba.

Jag är inte så känslig kring det här ämnet, kanske borde jag vara det, kanske är det okej. Om någon hade sagt grattis till mig i fredags hade jag inte blivit arg och gett onda ögat, även om ”man inte ska göra det”. Den personen menade förmodligen väl. Något som däremot gör mig förbannad är män som ifrågasätter den här dagen, det är så svagt, och så fruktansvärt dåligt.

”Happ! Men mansdagen då?”

”Varför ska kvinnor få en egen dag?”

”Alla män är inte elaka”

Jag har varit ihop med en person där diskussionen kring feminismen var ständigt återkommande, kommenterar som ovan och andra IQ-befriade argument var ett faktum. Ibland argumenterade jag emot, ibland drog jag bara en djup suck. Det blir så uppenbart att den här typen av man blir kränkt, han känner sig förminskad, glömd - och det är så mycket fel med det tankesättet att jag inte ens orkar berätta. För ni vet ju. För de flesta är det alldeles sjävklart, för mängden av kvinnor och män jag känner och vet om är det en självklarhet att hylla kvinnan, med glädje. Ingen egoism. Allt annat är så tragiskt. Tyvärr har jag en eller två i min närhet än idag som beter sig så här, men de är verkligen minoritet, och det är mest synd om dem. Sitt där och sura då, medan vi andra lever på.

Läs artikeln här: Möt fem starka kvinnor i Stockholms krogbransch

Förra helgen tog jag armkrok på min vän och stegade cirka tusen steg hemifrån bort till Bitza vid Hornstulls strand. Äntligen! Ibland är det som att desto närmare hem, desto svårare är det att ta sig an. Vi stod utanför dörren (och var inte ensamma) tre minuter innan öppning på en lördag. När de slog upp dörrarna var de med glada och välkomnande miner, vilket kom att bli en stor anledning till varför jag gillar Bitza så mycket. Fantastisk personal!

Förutom det så smakade deras napolitanska pizzor med libanesiska och palestinska smaker magi, speciellt deras dagens som bestod av Oatley fraiche, potatis och rödlök. Även kaffet var magiskt. Förutom det är inredningen fantastisk, superfräsch, modern, stilren - helt i min stil. Jag tänker mig att detta kan bli en ny favorit i kvarteret!

Mitt betyg för Bitza

Mat: ++++
Miljö: +++++
Pris: ++++
Service: +++++

Jag vill verkligen slå ett slag för Bitza. Gå hit!

”I feel inspired almost daily, my brain is always on the lookout. I find inspiration everywhere, it could be a building, a book or a person. It’s inevitable to say that new places and environments bring most inspiration, whether it’s travelling to a new destination or visiting a new restaurant. In my profession it’s important to be inspired, which can be stressfull at times. Inspiration isn’t something that can be forced, but you can’t just sit around at home waiting for it to come either. Instead, you need to do something that put’s your mind off what you’re doing, read a book, go for a walk or listen to a podcast. But, one also has to remind itself that it’s okay to not always be inspired and switched on. I love cooking, but right now I’m not feeling it - then it needs to be okay to order take away or eat instant noodles.”

Vill du läsa mer? Pingle the app har gjort en intervju med mig! Ladda ner appen för att läsa mer.

Det är helg, man vill äta gott, och vill man inte göra det så komplicerat finns det inget som slår en riktigt god tomatpasta. Det är en av mina favoriträtter, och den är vegetarisk! Nej, du behöver inte köpa något protein till detta. Respektera rätten.

Hacka en röd chili, 2 vitlöksklyftor och en rödlök, stek i olivolja. Låt fräsa. Tillsätt basilika, ca tio körbärstomater och lite rödvin, låt koka upp och tryck i tomatpuré. Salta, peppra och riv ner muskot och parmesanost. Smaka. Tillsätt lite vatten så det inte bränner. Koka upp pastavatten med salt i en kastrull. Häll i en burk krossade tomater i såsen och låt puttra på svag värme medan du dricker rödvin och äter ostar. Jag gjorde en förrätt med Burratina och färgglada körbärstomater och ställde fram Chevrette, Pecorina och Manchego.

När pastan är klar häll av nästan allt vatten (lämna ca 1 dl), sitter stärkelse i pastavattnet som gör sig bra i såsen. Häll sedan ned pastan i såsen och blanda runt några minuter så smakerna binder sig. Servera med massa parmesan, basilika och peppar.

Slurp!