"Det första, och största, problemet med att försöka hitta meningen med att göra något, är att komma på vad detta något är. Psykologisk forskning visar att den mänskliga hjärnan klarar av att ha ungefär sju saker att välja mellan, om beslutet är hyfsat enkelt. Oftast tar vi en genväg, vilket är precis det som händer när vi går och handlar och tar samma yoghurt varenda gång, även om det finns tjugotals andra att välja mellan. Genvägen kan också vara att vi tar det första alternativet vi ser. Eller så skjuter vi helt enkelt beslutet på framtiden och väljer ingenting alls. Livet är kort. De finns roligare saker än att stå där och fundera på alla yoghurtar. När vi sitter där med våra listor, eller ber en något förvirrad doktorand hjälpa oss att välja utbildning, försöker vi alltså gå emot vår egen hjärna. Vi försöker outsmarta systemet och tänka ut en lösning, trots att hjärnan inte kan hantera all den information vi utsätter den för. Livet består dessvärre inte av sju tydligt definerade alternativ, hur än gärna vi vill att det ska vara så. Så det enda vi kan göra är att förlita oss på genvägar. Och forskarvärlden verkar rörande överens om att det finns en genväg som är mer populär än de andra: att ta första bästa alternativ som i alla fall inte verkar helt hopplöst, och testa om man gillar det.

För varje år, eller i princip varje minut, blir jag mindre säker på saker och ting. Men en av få saker jag faktiskt blir mer och mer säker på, är att alternativet att fundera och fundera och under tiden göra ingenting är dåligt. Det kan ju vara att du, till exempel genom generösa föräldrar, ett arv eller en trisslott kan överleva utan att plugga eller jobba, i alla fall en period. Men det är inte särskilt bra. Det räcker att prata med någon som varit arbetslös eller sjukskriven en period för att förstå det. Samhället är, oavsett vad vi tycker om det, uppbyggt kring att människor ska vara sysselsatta och försörja sig själva. Den som inte gör något på dagarn kanske inte svälter, men den har ingen tydlig identitet. Man har inget svar på den första frågan man får på fester och middagar. Det är inte skönt och avslappnande, det är jobbigt och ångestframkallande. Så i det flesta fall är det bättre att ägna sig åt ett jobb eller en utbildning du inte trivs med, än att inte göra något alls. Du kommer inte vakna en morgon och veta precis vad som är meningen med livet. Risken är snarare att desto mer du funderar, utan att skaffa dig mer erfarenhet, desto svårare blir det att komma fram till något. För att förändra saker och komma framåt behövs styrfart, och underskatta inte missnöjet som drivkraft. Medan du gör ditt jobb eller utbildning kan du fundera på ditt nästa steg.

Valen finns ju kvar, på gott och ont. Vi måste ta dem om och om igen. Egentligen väljer vi ju att stiga upp ur sängen varje dag, och det är inte så dramatiskt. Faktum är att inga beslut du fattar, är oåterkallerliga. Om du vet att det du gör just nu inte prompt måste vara något du ska göra hela livet, blir det lite lättare att ha en avslappnad inställning till att testa nya saker och bara göra något, och där med på sikt komma fram till vad meningen med alltihop är.

Man kan byta utbildning. Man kan byta yrkesbana. Man kan byta företag. Man kan byta roll. Man kan hoppa av. Man kan flytta. Man kan bli ihop och man kan göra slut. Det är inte bara något man kan göra, utan med största sannolikhet kommer att göra. Det är inget misslyckande, det är liksom livet."

Detta var ett utdrag ur Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten. Jag har inte läst ut den än, eller nu ljuger jag. Jag läste den här för ett par år sedan, men jag kunde inte ta till mig den på samma sätt. Jag tror jag var för ung, och hade tankarna på helt andra ställen. Därför läser jag om den nu, och bara några sidor in i boken känner jag att detta är något jag vill tipsa om. Definitivt baserat på typ det ända jag och alla mina vänner pratar om just nu: karriär, identitet och meningen med livet.

Nina Åkestam som skrivit boken är idag reklamforskare, föreläsare och skribent med sin bas på Handelshögskolan, men när hon var 25 år var hon utmattad och förvirrad. Så här lyder baksidetexten:

Meningen med hela skiten handlar om en person och en generation som inte riktigt får ihop sina arbetsliv. En generation som hastar fram utan att ha en chans att hinna tänka på de viktiga frågorna: Är det här vad jag borde göra? Vad har jag valt och valt bort? Vad är framgång egentligen, och vad ska det vara bra för? Och en person som fattat alla dåliga beslut man kan fatta, men som blev helt okej ändå: Flytten till New York, prestigefulla uppdrag och nyfunna vänner som när allting brister kommer över med kexchoklad mitt i natten. Det är en berättelse för dig som känner att livet bara spinner på utan att du hinner med. Som ibland undrar varför du går upp på morgonen. Och som vill komma lite närmare själva poängen att hitta meningen med hela skiten.

Om ni redan läst mitt tidagare inlägg om tre tips från Nina, så vet ni vad bilden ovan anspelar på. Fråga 85-åringen. Det är ett så bra tips och livsverktyg!

Betyg? Mycket läsvärd! Skapar reflektion, ger perspektiv och bidrar med ny kunskap.