För några år sedan var jag på en stor privat fest i en hyrd lokal. Fördrinken och förrätten var avklarad och då flyger den piffiga värdinnan upp på scenen med en mikrofon i handen.

"Nuuuuuu ska vi leka en lek medan vi dukar ut och förbereder för varmrätten." säger värdinnan och ser frireligiös ut. "Kan vi få några frivilliga upp på scenen?"

Några räcker upp handen. Några, som jag, sträcker sig efter glaset. Givetvis pekar hon på mig. Skit. Jag ler och gör "nej-inte-jag-inte-nejnejnej"-rörelsen med skallen. Hon pekar igen. Nejnejnej! - upprepar min skalle envist. Hon pekar IGEN, den här gången med hela kroppen och säger komigennusåklapparviupphonom på scenen!!! Och folk börjar - som de lämlar de är -klappa händerna. Jag sitter och tittar. Dricker lite vin och undrar hur länge de orkar hålla på.

"Kom igen kom igen... kom igen kom igen..." mässar massan. Jag håller igen en gäspning och tittar mig omkring. Fungerar det där? Någonsin? Någon vill inte, alla börjar applådera och då plötsligt slänger man sitt beslut åt helvete och börjer sig för massans vilja?

Värdinnan börjar bli lite sur där på scenen. Säger saker som "kom igeeeen!" eller "det är ju inte så farligt" eller "åh, var inte löjlig nu". Vem är löjlig undrar jag? Jag som hatar lekar eller hon som vill tvinga upp mig som hatar lekar på scenen? Varför kunde hon inte bara ta någon av de där pajaserna som räckte upp händerna? Jag fattar inte. De räckte upp händerna! De ville ju!

Jag ställer mig plötsligt upp. Vilda hurrarop! Vi lyckades! Han är med! Jag signalerar till dem att vara tysta.

"Vänta! Lugna er! Jag ska bara säga en sak." säger jag och alla slutar klappa händerna. Värdinnan och gästerna tittar på mig.

"Det här..." säger jag och markerar mitt bord med en gest med handen. "Det här är en lekfri zon. Så ni som inte pallar med lekar kom och sätt er här. Ok?" Sedan sätter jag mig ned och häller upp lite mer vin.

En kanske tio personer får plötsligt bråttom till den lekfria zonens bord. Värdinnan tittar surt på mig och dem och jag får en känsla av att hon memorerar vem det är som är lekdesertörer. Hon märker oss som "tråkmånsar" med mentala post-it-lappar.

Lekarna fortsätter. I den lekfria zonen snackar vi skit, skrattar, har roligt och dricker vin. Ibland blir vi avbrutna av de som leker lekar eftersom vi pratar för högt. Tydligen sabbar vi lekupplevelsen eller något. Detta faller inte inom ramarna för värdinnans planer. Folk som har för roligt låter för mycket och detta leder tydligen till problem bland de som leker... det blir helt enkelt koncentrationsproblem bland deltagarna.

Till värdinnans stora frustration blir det till slut lekmyteri i lokalen. Gästerna vill inte leka längre. De vill gå bort och kolla vad det är som är så himla roligt i den lekfria zonen.