Häromdagen hände de igen. Jag träffade en person för första gången och vi började prata om det vanliga, var man bor och vad man jobbar med. Ni vet, svenskt kallprat. Och jag måste säga att jag allt för ofta stöter på personer som på något sätt skäms över sitt yrke för att det inte är något "coolt" jobb. Som att det är självklart att det är ointressant att höra om hur en dag på dagis eller posten är. Vi pratade lite och jag fick typ kommentaren "Nae, men vaddå du verkar ju ha gjort en massa spännande och jag har bara gjort det här"..

Jag gav mig inte, och frågade snubben lite mer om jobbet, hur en vanlig dag ser ut, om det är roligt? Och det visade sig att han verkligen älskade det han gjorde, detta var hans passion! Men det han arbetade med var ju så "vanligt och tråkigt" så helst undvek han frågan.

Jag fattar inte? Nu har jag bott i Stockholm så många år, så jag kan inte svara på hur det är i andra delar av landet, men det känns som att det är så jävla viktigt i den här stan att man har ett flashigt yrke med en cool titel för annars är man en nobody!?

För mig så är det, oavsett yrke, jävligt coolt och sexigt med människor som brinner för det dom gör. Oavsett om man jobbar inom vården, som sopgubbe, eller i charken på Ica. För om ingen gjorde det, vem skulle då glatt sälja korv till oss och vem skulle ta vara på våra sopor?