Så kan man ibland märka det först efteråt, man minns och tänker tillbaks och förstår först då hur fint det var. Och när en människa är vacker i själen så kan man ibland när man skiljs åt komma på att man glömt att säga det till personen. Jag hade en så härlig eftermiddag igår med en gammal vän till mig. Han är så fin och stark och en genuint härlig människa som förtjärnar det bästa i livet. Han har stött på så mycket motgångar de senaste åren, och jag önskar att jag hade kunnat bära hälften av bördan. Tänk om man kunde fördela sorger i livet så att det blev rättvist för alla människor.. Vad mycket enklare det skulle vara för vissa då. Och givetvis en tuff överraskning för andra. Men på något konstigt sätt så ser jag motgångar i livet som en vinst, för de som stött på dem är så otroligt mycket starkare och så mycket vackrare i hjärtat så man hade inte velat byta i alla fall.

Min vän är vacker.