Kul att du kunde komma på bussen. Kris alltså, inte gris. Vad håller jag på med? Hur tänker jag nu? E vi här ni igen!?! Idag har jag miljoner tankar i mitt huvud. Det står en tiger i mitt rum. Again. HJÄÄÄÄÄLP!!! Jag är schizo idag. Jag är skraj. Jag är feg. Snart ska jag träffa min vän Harald. Vi ska mötas upp, hitta en lunchrestaurang, beställa mat, äta, prata, betala och sen gå tillbaks till våra jobb. Han vet inte om att jag krisar idag. Stackarn, då hade han kanske aldrig velat luncha med mig. Alltså jag är som glad fast jag krisar men jag får bara så jobbiga frågor i mitt huvud. Jag kan ju givetvis låssas att jag är helt o-krisig och försöka att le helt sjukt mycket under hela lunchen. Typ så tandköttet torkar. (Fast det kan jag inte ens för min läpp sitter inte så högt upp.) Fast nä, han kommer att genomskåda det. Lätt. Nåväl, med lite mat i magen och en stund av Haralds sällskap så kan det mycket väl hända att krisen går över inom kort. Den som lever får se.