Nu är jag framme i Lule. Även kallat Loolaja av oss Tornedarlingar.

Min mor och syster arbetar så mammas snälla finska granne hämtade mig från flyget. Jag hade faktiskt bara träffat henne en gång tidigare så jag var lite orolig över att jag inte skulle känna igen henne, men vi hittade varandra direkt på enorma Kallax flygplats. Den gången jag träffade henne förut var hon också supersnäll och skulle hjälpa mig att effektivisera mitt stressiga liv genom att tvätta en del av min tvätt i hennes maskin. Jag minns inte riktigt hur och varför och vars jag hade så brådis, men det jag minns är att det gick jättebra i ungefär en halvtimme tills det skedde en liten incident. Hennes maskin gick sönder! Pinsamt! Och nu vid möte nummer två så hämtar hon mig från flyget. Jag vet inte.. Men på något sätt så känns det inte som att vår relation är jämnställd. Hur ska jag vara snäll tillbaks mot den trevliga finska granntanten? Räcker det med att inte ha fest till fem på morgonen under min vistelse här hos mor? Nä. Det lutar åt att jag får baka lite bullar eller nåt. Eller ja, mamma får göra det : )

På tal om bananer så vill jag även uttrycka min stora tacksamhet till SAS. Jag tycker det är fantastiskt att dom tar mig från Stockholm till Luleå på en timme, serverar grym frukost, har extremt trevlig personal ända från bagage drop tills man kliver av planet, för någon ynka hundralapp. Mer SAS åt folket!! Så länge jag kan och när möjligheten finns så kommer jag alltid att välja SAS före något annat bolag.

Min fina flygplansfrulle. Jättebra för att vara just flygplansfrulle.

Och på tal om att flyga så är det faktiskt lite komiskt att jag en gång i tiden tyckte att det var lite läskigt. Jag minns inte riktigt när det var, men kanske ca 10 år sedan. Tills jag en snöig dag bestämde mig för att sluta upp med att tycka det. Jag menar, det är ju inte som att man har någon som helst makt över någonting när man befinner mig där uppe i luften ändå. Innan var jag lite osäker på om piloten verkligen kunde flyga planet bättre än mig? Och var dom där flygvärdinnorna egentligen så kunniga? Hur länge har dom utbildats? Nä! Jag bestämde mig för att släppa allt och inse att om jag vill resa så pass mycket som jag gör och vill, så är det ju lika bra att jag njuter av det istället. Helt stört, men sagt och gjort. Numera är det istället som ett sömnpiller för mig att sätta mig på ett plan. Jag vet att jag inte kan göra så mycket åt saken om motorerna går sönder och vi störtar. Man måste stänga av mobilen. Man måste sitta still. Lika bra att luta sig tillbaks och njuta! Och det funkar! Idag är det få saker som får mig så avslappnad som en flygtur.

Hobbypsykolog som jag är så är jag rätt nöjd över att jag lyckades fixa det här med flygnojjan själv. Det lämnade kanske ändå kvar ett litet tix kring det hela om jag ska vara helt ärlig : ) En sak som är lite störd men som jag säkert inte är ensam om. Jag sitter nämligen alltid på samma plats. Vilken det är ska jag inte säga, för då kanske nån av er vill jävlas med mig om vi flyger ihop någon gång. Hehe.

Nå niin. Såhär mycket text hann man med över en kopp kaffe. Nu ska jag snöra (visst säger man så i Lule?) på mig träningsskorna och ta en prommis till mammas jobb.

See ya!