Vilket mörker.

Jag får aldrig nog av att vara i skogen. FRI från el, rinnande vatten, mobiltelefoner, facebook, tv, ljud, reklam, intryck, människor, ja allt det där som många andra skulle sakna mår jag som bäst av. Jag längtar tillbaks. Det är där jag passar in. I min stuga kan jag leva som jag vill. Utan tider och måsten. Där går man och lägger sig när det blir mörkt och vaknar när det blir ljust. Där får själen ro.

Min stuga. Nääää nu ljög jag! Gick ni på det? Det är min halvfärdiga

grillkåta även kallad Knutby. Halvfärdigt är bra.

I stugan är man aldrig sysslolös.

Nu ska jag lägga lite energi på att acklimatisera mig till det här livet man kan kalla framtiden. Även Luleå känns jobbigt modernt just nu. Jag bloggar mer sen när jag har hunnit vänja mig vid min dator igen. Frid.