Nå hallå!

Idag är jag en fri kvinna. Jag har bytt ut den fängelse-orange färgen mot något mindre uppseendeväckande. Idag är jag mer anonym. Känns bättre, helt klart. Det känns liksom mycket friare direkt. Och om jag ska fortsätta att beskriva mitt utseende så kan ni få veta något annat också. På sistone har jag fått kommentarer om att jag skulle ha blivit smalare (okej vi snackar inga drastiska skillnader) men FATTAR NI vad det egentligen innebär??? Det är precis det jag fruktat, det jag känt själv men inte vågat inse, det jag förtängt och inte vågat snacka med mig själv om. Mina muskler (alltså dom få jag hade) är borta!!!!!!!!!! Hur kan det gå så fort? Vad knäckt jag blir!! Hur funkar det riktigt? Försvinner 10 veckors träning på en veckans slappande eller? Allt jag slitit för är borta. Vilket mörker. Det är alltså bara att börja om igen, från början. Börja om på nytt. Men jag tar det nästa vecka. Inte nu.

Okej, har alla antecknat?

Fick denna bild av min vän Harald idag. Söt va!?

Nåväl. På tal om att börja om igen så finns det väl ändå ingen bättre årstid än hösten att göra det på!? Och vet ni vad, jag har en feeling.. Det är att det här kommer att bli den bästaste av alla bästaste höstar på typ så länge som någonsin!! Jag känner det i min mage. Och den brukar känna rätt. Och vet ni en grej till? Känslan gäller inte bara mig. Jag tror att många i min omgivning kommer att få en spännande höst med mycket nytt som händer. Nya upplevelser, nya utmaningar och många nya möten med människor.

Vi måste bara se det själva. Öppna dom två (förhoppningsvis har ni två) ögonen och se saker på riktigt. Och använda mötet med nya männsikor till att analysera mötet med oss själva. Då, mina vänner, då är vi där!

Halleluja.