Egentligen fattar jag inte att jag lyckats vara på så bra humör som jag varit idag med tanke på att allt verkligen har jobbat mot... Om det ens skulle ha varit fredagen den 13:e eller måndag så skulle jag ha haft lite förståelse!

Dagen började bra, jag körde några timmar jobb hemma för att åka och plocka upp Seppo och Tommy på Arlanda vid 12-rycket - fixade mig i ordning i tid och hoppade i bilen.

Okej, resan börjar med att jag glömt bort allt jäkla vägarbete och alla avstängda tunnlar/filer...vilket innebär att den "vanliga" vägen till Arlanda inte funkar. Japp - det ledde till att jag var tvungen att köra via centrum i lunchtid, ni kan ju tänka er kö kö och åter KÖ. Tilda fick trampa på gasen lite extra då jag äntligen kom mig ut på E4:an. Väl framme satt jag och gjorde undan lite jobbsamtal - disträ som få körde jag till avgångsterminalen istället för ankomstterminalen. TACK! Det var visserligen helt fantastiskt att få hem det ny gifta paret, så skoj att då jag hoppade av inne i stan vid jobbet så glömde jag jobbdatorn i bilen. Då varken Seppo eller Tomppa hade sina mobiler på så var FB mitt enda hopp.

I och med löning på torsdag så brukar dessa dagar vara ganska bråda tider för mig. Okej, visst kan jag erkänna att jag lider av defekten "tidsoptimism" som lever i släkten, men idag är det verkligen nåt annat som jobbat emot mig :) Kring 16-tiden insåg jag att min träningseftermiddag plötsligt förvandlats till ett mindre arbetsläger...jag packade ihop mina grejer på kontoret vid 18-tiden för att fortsätta hemma. Knatade över till Ica Bonden för att inhandla lite middag, gjorde ett pit-stop utanför Zara (kaffe &cigg) och fortsatte hem.

FANTASTISKT - jag klarade leveransen av lönerna med 23 minuters marginal (23:37pm) trots diverse teknikproblem med VPN-uppkopplingar och annat trams. Det fina i kråksången är att mitt humör av någon anledning hållits på topp...antagligen av insikten om att scenariot till stor del är självförvållat :)