Okej, hösten är officiellt kommen!

Trängseln på tunnelbanan är åter igen ett faktum - att få en sittplats är bara att drömma om, du skall snarare vara glad om dina närmsta medresenärer är fräscha nog att de använder deo/parfym med tanke på att du högst antagligen står med näsan tryckt mot någon armhåla.

Nåväl, jag brukar sporta med att trycka i mina iPhonelurar och drömma mig bort för att förtränga tid och rum då jag transporterar mig. Just idag lyssnade jag för ovanlighetens skull på Mixmegapol och dess nyhetssändningn...

Det är få grejer som retar mig, men ett utav nyhetsinslagen fick mig att reagera. "Statistika centralbyrån har precis konstaterat att kvinnor i snitt jobbar 14 minuter mindre om dagen i hemmet jämfört med tidigare och att männens tid för arbete i hemmet ökat med 11 minuter/dag". Detta kastades in som en "by the way-kommentar"... som en lösryckt inflikning? Då jag själv även läst lite statistik så är jag fullt medveten om att man utan problem kan presentera information utifrån önska resultat. Som i detta fall: vad är utgångsläget, att kvinnor nu jobbar 3h/dag i hemmet och män 5h/dag?!

Sänds denna nyhet för att jävlas med folk och väcka debatt eller var är det egentliga syftet? Vad skall Svensson/Meikäläinen med den informationen? Av någon anledning slirar jag direkt in på jämställdhet...

Visst, jag kan hålla med om att det skall vara jämställt i samhället, men personligen så tycker jag att det tagits till en ny/egen nivå. Jag jobbar inom en mansdominerad bransch (och har gjort de senaste 5 åren), men kan själv nästan känna mig förolämpad som tjej då det hänt att man lagt upp kvoteringsmål för rekrytering?! Trots att jag själv är av det kvinliga könet kan jag alltså bli irriterad över att man skulle välja en kvinna före en man för att uppnå ett mål trots att  mannen skulle vara bättre lämpad för rollen. Är inte det som att skjuta sig i foten? Vad hände med "rätt person på rätt plats" - oavsett om man är man, kvinna, gay, hetero, 20 år eller 55 år?

Jag hyser inga agg mot människor som slår ett slag för det man brinner för, även när det kommer till jämställdhetsfrågor - det skall man absolut. Men vad gäller bemötande i samhället, arbetslivet och socialt så tror jag dock att det handlar om attityd. Beter man sig som om man är i underläge så bemöts du högst antagligen på det sättet också. Nu kan jag inte komma på att jag skulle ha blivit fel-/särbehandlad varken på jobb eller privat på grund av att jag är tjej, men skulle den situationen förekomma så är det snarare den andra personen som jag ser att förlorar på agerandet.

OVER AND OUT!