Jag har fått dille på att plantera grejer. Mikael ler lyckligt varje gång jag säger att jag vill ha en fin trädgård med växthus när vi flyttar till hus (han ser hoppet om att någon gång få flytta ifrån Stockholm till hus). Tills dess jag är klar med cityliv så påtar jag, öser kärlek och vatten, klappar jorden fint och gullar med mina små bebisar ute på verandan.
Jag började min odlingskarriär med en trött och ganska moloken fikus och en spirande kruka med en blandad fröpåse.
Från min favoritloppis i Småland kånkade jag hem en vacker gammal småsliten, klassisk Kockum-skål. Däri fick min födelsedagspresentsblomma bo.
Eftersom Myrorna inte hade några roliga krukor så länsade jag våra köksskåp på ditt och datt för en planteringsfest med ny jord. Några plåtburkar från second hand/loppisar och keramikkärl senare med ekologisk jord senare fick jag till en fin samling.
En kväll framför TVn gjorde jag små skyltar till alla krukor eftersom det enligt kosmisk lag är omöjligt att komma ihåg vad man planterat var. Jag har numera morötter, brudslöja, vallmo och lite annat smått och gott på gro utanför lägenheten.
Nyckelpigan vaktar så att ingen sätter i sig mina växtbebisar.
