Jag lever ju, såsom jag en miljon gånger känns det som, sagt/skrivit här, efter devisen att varje dag är en möjlighet att klä upp sig och känna sig fin.
Helt enkelt everyday is dress up day.
Nu är det allt som oftast så för mig. Jag blir gladare och betydligt piggare av att peppa till det med neonrosa läppstift och en sidenklänning. Om jag så bara är hemma en dag och går till ICA för att köpa frukt.
Men naturligtvis är det ju dock inte så VARJE dag. Nog för att jag är pretto men inte riktigt SÅ pretto. Ibland har jag hemmajobb i en vecka och då får ICApersonalen såväl som de i mitt hus se mig i noppiga strumpbyxor och Mikaels gamla tröja. Utan smink, tre dagar från en hårborste och med omaka skor. Jag orkar definitivt inte leva upp till något ideal av att vara klämkäck vareviga dag vare sig på bloggen eller i det riktiga livet.
Det är den nakna sanningen utan nakenhet.
Tisdagens dagens. Pyjamasbyxorna är väldigt Man Repeller om jag får säga det själv.
SJUKT söta pyjamasbyxor!
Visst är'om? Mikael hatar dom. Tycker inte att jag är världens sötaste tjej när jag studsar runt i dom. Men vad gör det!
Jag lever lite efter samma devis som dig, och jag tycker det är minst lika viktigt att man klarar sig bra fint utan allt det ytliga och uppklädda. När man ser mig skulle man nog aldrig tro att jag mer än gärna lägger mig ner på en lerig och bar backe och kramar hundar. Men det gör jag.