Jag trivs fruktansvärt bra i Stockholm. Stockholm är hemma nu.
Men man kan aldrig riktigt ta Norrland ur en norrlänning tror jag. Jag har längtat i veckor efter att se Åreskutan dyka upp mellan träden. Se de vidsträckta sjöarna som fortfarande är täckta med is trots att resten av Sveriges vatten är öppna ytor av kluckande vågor. Jag längtar efter mammas mat, att sitta ihopkrupen bredvid pappa i soffan och titta på alpina världscupen på TV och höra det knäppande ljudet från pjäxan som fäster i skidans bindning.
Idag åker jag upp till det där och ungefär en miljon fina saker till att njuta av under några dagar. Jag kommer vara tröttare när jag kommer hem än vad jag var i bilen på väg upp. Men det är så himla värt det.
Lycklig tjej.