I mitt ägo finns en hel del förtjusande väskor av olika slag.

Jag har alltid haft en grej för väskor. Jag antar att om man föds med bebisfötter så får man helt enkelt bli en såkallad väsktjej istället.

De behöver absolut inte vara vare sig dyra eller med någon fancy logga. Allra helst vill jag hitta dem på en vind, en loppis, i ett avlägset hörn av värden eller helt enkelt där den för minnen med sig.


Den här raringen har varit min kompis väska när hon var liten. Köpte den av henne för 50 kronor och jag älskar dess mönster och hur man kan dingla med den vilt omkring sig. Hon hade den när hon var barn och jag fortsätter att använda den som om jag vore ett barn. Perfekt.

Fulskiss när jag glodde på TV en kväll.

Idag är jag på språng och gör roliga och spännande förberedelser i en studio. Kan ju på sedvanlig manér inte berätta någonting nu men längre fram i vår får ni se!

För lite mer än ett år sedan hade jag ju nedre delen av mitt hår doppat i blått!

Hade nästan glömt hur det kändes att vara ungefär en My Little Pony.

Idag är det ju lika vanligt med färgade hårtoppar som små kalottliknande mössor på hipsters, men jag älskar det. Nyansen blev någon sorts magisk azur/turkos nyans som drog åt grönt ibland. Man var liksom en sjöjungfru och en plastdoftande häst på samma gång.

Jag tenderar att ta en hel del bilder och sen inte använda dom direkt. Det här är till exempel från en dag i februari någongång. Eller till och med kanske i januari? Semesterlängtan större än vanligt och behovet av något exotiskt enormt.

Det löser man med nordafrikanska ögon streckade med kohl, en turban från mellanöstern och 60-talsklirr i örsnibbarna.


Genast kändes det mycket bättre där någon gång i februari, eller om det nu var januari.  

Kappa, Blank. Örhängen, present. Sjal runt håret, köpt i Oman.