Aenigma

Att åka till huset i Skåne över några dagar och känna på sommaren fast det bara är vår. Träffa världens bästa vän, äta glass på stranden nere i Båstad och fotografera en miljon rosa och vita blommor fast det är världens klyscha men det vackraste man sett.

Vandra en ledig vardag genom hela Stockholm tillsammans med en vän och titta på gardintoffsar lite för länge i en affär som består av ja, enbart gardintoffsar.

Vara alldeles för varm i en skinnjacka som luktar galet gott av varmt läder.

Ägna timmar åt att planera, påta och placera (tre viktiga P:n) frön och växter i diverse improvicerade krukor. Sen titta till sina nya bebisar ungefär tre gånger om dagen för att se om de växt något eller behöver vatten.

Fira sin födelsedag och inte ha önskat sig någonting av sina vänner men ändå få massa fina presenter eftersom de vet att man älskar att slita av papper och få överraskningar.

Ha en favoritkombination på handleden dygnet runt trots att klockan slutade gå efter några dagar och armbandet gav märken på kinden för att man råkade somna på den.

Inte för att låta bitter men; det var länge sedan blommorna var rosa, alldeles för många månader sedan man träffade bästa vännen, det finns inte längre tid för att ägna en vardag åt att okynnes gå omkring i affärer, tre skinnjackor gör en inte varm längre, plantorna hänger vissna över krukornas kanter, födelsedagen är ett minne blott och armbandet finns inte hur mycket jag än letar.

Blev bara lite novembertrött och ledsen när jag tänkte på det.

Förstår om vissa av er blir förvirrade gällande vad det egentligen är jag jobbar med. För min är det så naturligt att studsa mellan typ sju jobb/projekt på en vecka då jag varit frilans sedan jag slutade gymnasiet. Senaste veckan har det dock faktiskt bara varit två olika jobb och just för tillfället är det en hel del assande (assande=assistera) till olika stylister. Bästa sättet att lära sig såväl yrket som branschen!

Såhär har den här veckan sett ut i korthet via min instagram:

Jag är ingen morgonmänniska ö v e r h u v u d t a g e t så att ställa klockan på strax efter fem är en pärs jag tror enbart tibetanska munkar pallar på daglig basis. Lite skönt är det dock att hoppa i hyrbilen och köra genom ett stilla Stockholm alldeles ensam i gryningen för slutmål; plåtning.

Jobbar med inredningsstylisten Camilla K och vi hängde i ett växthus från soluppgång till solnedgång för TV-reklam som kommer riktigt snart faktiskt!

Fick en herrans massa fantastiska grönsaker och frukter som jag nu gör fina stilleben av på kvällarna men liksom glömmer bort att äta.

Bästa snackset för tillfället är alltså granatäpplekärnor. I mängder. Dör jag plötsligt så lär det vara av antioxidant-chock eller nått liknande.

Andra delen av veckan var plåtning med inredning istället för mat i fokus. Den som tror att det är glammigt med den här branschen är helt ute på fel spår. Mina händer har nya små veck och torra fläckar efter att ha kånkat grejer som en mindre flyttfirma.

Men man jobbar med fantastiska prylar, lär sig massor och blir besatt av tanken på nya saker man vill göra hemma!

Sitter i vår en månader gamla soffa och funderar på att koka mig en hög edamamebönor till eller helt enkelt bara sitta kvar där jag sitter.

En väldigt, väldigt intensiv jobbperiod är över och byts ut mot lite lugnare dagar med illustratörsjobb hemma. Eller som Mikael kallar mina hemmadagar; pyjamasdagar.

Och därmed betyder det att allt jag velat blogga om sedan jag kom hem från Indonesien, dvs i augusti, kan få tid att hamna här. Bättre tre månader för sent än aldrig. Typ.

Jag längtar efter:

En resa till ännu ett land jag längtar efter att se, Amanda i Australien, Jannike i Mexiko, en sovmorgon, fräknar i ansiktet och att Mikael kommer hem.

Jag ledsen över:

Att jag fryser ungefär hela tiden, att jag inte hinner träna fast jag så gärna vill, att jag inte har tid/ork att umgås med vänner ordentligt.

Jag äter helst:

Uteslutande; Tuc-kex i nya salt och pepparsmaken med vitlök och örtsmakande färskost.

Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:

Att efter att ha jobbat 10 dagar i rad, arbeta med 14 livlig barn för reklam. Kan bli.. kaos.

Det finaste jag vet är:

De vanliga klichéerna, som är ack så sanna för det såklart.

Jag läser:

Hur många böcker som helst om jag hinner. ELLE varje månad och därimellan allt mellan Bon, Vogue och Frankie.

Jag är galet stressad över:

Jobb inför nästa vecka som jag måste sätta mig in i. Fast det är roligt.

Annars är jag ständigt stressad över att det känns som om jag borde uppnå så himla mycket mer hela tiden. Karriären borde gå snabbare, jag borde nätverka mer, arbeta mer osv.

Jag lyssnar helst på:
När jag är stressad och trött, ingenting. Annars musik på inte så hög volym, havet och sommarvind i träden.

Jag drömmer om:

Så mycket att det känns överväldigande. Men en bit i taget.

Jag blir nostalgisk av:

Så mycket. Låtar som på en millisekund tar mig tillbaka till oändliga danslektioner i hiphop, dofter som påminner mig om platser jag varit på, plagg som var med mig när jag gjorde vissa saker i livet.

Vänner!

Jag har lämnat den här bloggen åt sitt öde i alldeles för många, långa och ensamma dagar. Tyvärr hamnade tid med datorn långt ned på priotiteringslistan när arbete låg på högsta intensitet. Går upp innan sex, jobbar i studio med plåtningar och reklamfilmsinspelning hela dagen, kommer hem vid runt niosnåret och däckar som en överkörd hamster vid halv tio.

Det kommer vara på densamma sätt ett tag till men jag ska ta hand om bloggen lite bättre.

Pråmis, för fan!