Jag har aldrig varit något större fan av Acne. Det vet man om man läst min blogg ett tag. Mycket beror nog på alla modebloggare som hajpat sönder designen som om det vore ett åttonde underverk. Det gör mig mode-trött.
MEN, jag älskar det faktum att ett svensk märke har blivit så himla stort, hyllat över hela världen och tagit sig långt bortom våra nordliga breddgrader. Det gör mig stolt på samma sätt som IKEA och ABBA gör. Jag tycker att Jonny Johansson är något utav det bästa som hänt svenskt mode då han, och teamet bakom märket, lyckats med att marknadsföra det precis rätt och framförallt, nått ut till rätt människor.
Där bugar jag och gör tummen upp alla gånger.
Men saken är som alltid när det kommer till kläder för mig att jag aldrig skulle lägga hundratals, och ofta tusentals, kronor på kläder som är basvaror eller basvaror med en twist. Det spelar ingen roll hur ofta folk säger till mig att skillnaden på passformen i en dyrare tröja är 10 gånger bättre än en H&M. Vill jag ha bättre passform lägger jag på en 50-lapp eller två hos Weekday och får en bättre.
Det går emot mina principer att handla de enklaste utav kläder för de största prislapparna. Och det spelar ingen roll om det är Margiela, Prada eller Acne. Samma sak gäller.
Vad jag däremot verkligen gillar med Acne är de delar av kollektionerna som nästan aldrig kommer ut i butik utan blir enbart för editorials, plåtningar och artister. Acne är som bäst när Acne gör futuristiska glasögon, materialmixar vilt, brutala skor med överdrivna klackar och detaljer, stenliknande väskor och rejäla smycken. Den delen av Acne älskar jag.
Pics. Hotspot, Lisa C, Acne.
