Det första riktiga stoppet vi hade på resan var ett kärt återbesök i Hossegor nere i Sydvästra Frankrike. Då hade vi nästintill sträckkört från Skåne ned genom Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike. Pe-ew! Rasande vackert är det och även om vädret inte var på topp hela tiden under vår första vecka så hann vi ju göra det vi var där för. Läsa, surfa, umgås med de vänner som var där, hänga en del i solen och göra miniatyrutflykter.

Killarna körde en kvällssession bland vågorna och jag gjorde ett bo av täcken och kuddar i framsätet på bilen.

Hade två halsband med mig, ett egenknåpat med grön glassten och ett engelskt mynt som jag fått av Fanny. Hood, Red collar project. Sjal, present.

(Solskyddsfaktor 50 ger en långsam och sund solbränna men låter konstigt nog mina fräknar löpa amok precis hur de vill ändå!)

Klänning, second hand. Skinnjacka, min fasters gamla. Skärp, fått av mamma. Väska, köpt på Bali. Solglasögon, fyndade på loppis i Småland.

Såhär såg jag ut i augusti eller september förra året. Skönt och bekvämt på alla sätt och vis. Solbränd efter en månads öliv i Indonesien.

Såhär såg jag även ut i ungefär sju minuter idag tills jag insåg att det a)var riktigt vidrigt väder och b)jag mådde förkylningspyton. Så det blev pyjamas i soffan med tecknarjobb framför hela första säsongen av GIRLS. Mer om den seriens briljans en annan gång.

Några gamla bilder från ett par månader sedan.

En helt vanligt dag.

Klänning, köpt i Indonesien/Ripcurl. Jacka/kavaj, H&M (gammal som gatan) Armband, de gamla vanliga från Indonesien + från Sri Lanka.

Min trognaste följeslagare under de flesta vårdagar är jackan som kanske inte så konstigt går under smeknamnet filten. Denna rutiga picknickfiltsdröm i tjock ull och glada fransar!

Förutom att den passar till ungefär allt i min garderob (OBS:jag kan ju vara den enda som tycker det dock) så är den gosig som fan och har varit min farmors.

Tre bra kriterier av tre möjliga.

Klänning, vintage. Jacka, vintage/arvegods. Armband, köpta i Indonesien och Sri Lanka. Solglasögon, Oakley.

Såhär såg jag ut häromdagen. Lager på lager på lager sådär som jag gör det bäst, och varmast, som vanligt. Fanny säger att hon inte känner någon annan människa som brukar ha så underligt många lager på sig. Jag tar det som en skev komplimang.

   Någonting som jag inte tog som en komlimang var när jag hade den här skinnjackan på mig i somras under modeveckan här i Stockholm. En bekant kommer fram och utbrister vilt (sådär med jagkanintetrodet-handen på min arm)-"men gud Kajsa, jag kände inte igen dig. Det är ju inte ALLS din stil att se ut sådär!"

Och sedan när är det någon annans uppgift att definiera min stil? Vad fasen, jag själv definierar inte min stil. Vill jag se ut som Simpor och Grodfötter en dag och trädkramare en annan så gör jag det. Personlig stil för mig är något dynamiskt. Det har inga regler.

Underklänning som klänning, mammas gamla. Flanellskjorta, Mikaels. Hoodie, Mikaels. Skinnjacka, min fasters gamla som hon körde motorcykel i på 70-talet. Solglasögon, Oakley.