Att resa för mig är viktigare än viktigare än vilket måste-plagg som helst, mer värt än vilken ny teknikpryl som helst, mer minnesvärt än alla tänkbara statusgrejer.

Jag jobbar för att tjäna pengar för att resa. Så enkel är min filosofi.

De senaste åren har jag varit både lite här och där på fantastiska resor. Besökt platser jag länge velat se, upplevt kulturer jag varit intresserad utav, upptäckt nya favoriter och stillat min aldrig sinande nyfikenhet.

Jag har förälskat mig i en ny västindisk ö, Guadeloupe, och insett hur paradiset måste se ut om det finns något sådant. Det är små, små byar med gamla män som sitter i skuggan och ler tandlösa leenden, fiskebåtar målade i en knallig palett, vatten så varmt att oceanen är ett gigantiskt turkost badkar, hemliga stränder med vit sand och färsk frukt direkt från träden.

Jag har upplevt en liten liten del av gigantiska Brasilien och blivit väldigt förtjust. Det är romantiskt på ett så naturligt sätt. En kokande varm djungel som möter hav där kontrasterna är enorma. En plats man aldrig vill ska förändras. För en dag måste jag tillbaka.

Jag har insett att Europa rymmer ungefär allt man kan tänka sig. Bara man tar sig tid att verkligen se. En månads bilsemester genom Frankrike, Spanien och Portugal via en handfull länder till gav så himla mycket mer än att bara flyga till destinationen direkt.

Så eftersom jag och Mikael inte hann med att klämma in någon resa i vinter så är längtan efter att åka iväg ungefär hur stor som helst. Så nu har vi bokat in nästa!

En månad i sydostasien i jakten på den perfekta surfen, stranden och frukten i sommar!

Jag och Mikael, lite annat fint folk och en av mina bästa vänner från Australien kommer och möter upp och det enda som är bestämt är att vi landar på Bali. Sen är schemat fritt.

Peppen peppen peppen!

Sen jag såg Stella McCartneys SS/11 visning med de citrusmönstrade plaggen har jag haft en viss längtan efter någonting i min egen garderob som andas samma fräscha lemonadkänsla. Hur lycklig blev inte jag då när jag hemma hos Ida fick höra meningen "du Kajsa, jag har lite klänningar som är väldigt fina men aldrig får komma ut och användas..." och sedan ser denna skapelse dras fram ur en pappkartong.

Den är inte direkt lik McCartneys plagg mönstermässigt men den ger mig exakt samma känsla. Apelsinlundar i sydeuropa, blomsterfält och havet och himlen som kuliss.

Stella McCartney SS/11

När jag och Mikael började vår en månaders roadtrip-resa var första målet att köra ned till de små byarna Hossegor, Seignosse och Capbreton som ligger vid kusten ett bra stycke ifrån Bordeaux. När vi kom dit hade vi kört genom Danmark, Tyskland, Belgien, råkat hamna i Luxemburg och trots häftiga försök att undvika det; brutalt hamnat rakt inne i Paris istället för att åka runt. Efter att ha snurrar runt längs med Seine, plirat ondskefullt på Notre Dame, rådfrågat ett par fransyskor och sedan läst en väldigt dålig karta tog vi oss ut och körde lätt svettiga tvärs över Frankrike. En ljummen kväll brummade vi in i Hossegor och Capbreton och det är därifrån dessa bilder är tagna.  

På stranden i Hossegor. Efter att ha enbart rest utanför Europa de senaste åren kunde jag inte låta bli att tycka att det såg precis ut som en skånsk strand. Men det var vackert ändå.

Hossegor, Capbreton och Seignosse är tre byar som smälter in i varandra och är ett enda g y t t e r av otroligt luxuösa hus, rondeller (oh de älskar rondeller i miniformat!) och gator som går kors och tvärs. I Capbreton ville Mikael kika på surfspots och jag åka rutschkana på betongen.

På stranden några hundra meter bort från där man surfar ligger kvarlämningar från andra världskriget. Gigantiska bunkrar som man gjöt till stora stenliknande klippblock och sen placerade soldater med kulsprutor i för att försvara kustremsan här. De såg ut som kraschade rymdskepp från Star Wars då de efter många år, tidvattnet och stormar vält och nu ligger som hundratals av ton till enorma ihåliga pjäser på stranden.

Det var några bilder och ett litet inlägg från första delen av roadtripen i juni/juli. Jag lägger som sagt in inlägg som dessa lite då och då med varierande antal bilder och text. Som sagt; det är svårt att återberätta en resa med bilder utan smak, doft och känsla och text utan ljud, synintryck och känsel. Man måste vara där för att förstå helt enkelt.