March 2013

Vi var unga och helt dumma i huvudet. Men roligt hade vi.

– Har du vinnarlåten?

– Sorry, I dont understand.

– Har du vinnarlåten?!

– Do you speak english? I dont understand what you are saying.

– Oh sorry, do you have schlager?

– What?

– You know the Eurovision contest? Abba won in 74. Its a big thing in Sweden.

– Sorry, Im from Brazil. 

Han lyssnar även till namnen Chubb, Chubben och Chubbilubb.

Man går på Måns Möller på Cirkus (fyra av fem bananer), äter en kanonmiddag hos underbara Michel på Italiano (fem av fem bananer) och avslutar med en monsterdiggarsvängom på Tvålen och så vaknar man upp till den här namngivningen. Marknadsarbetet kring Two Small Men har lite uppförsbacke nu, kan jag tycka.

Klockan närmar sig två på natten och min urinblåsa värker. Jag har inte kastat vatten sedan tidig kväll, och sju Red Bull senare börjar läget bli akut.
Jag sätter på en sexminutersdänga och rusar genom folkhavet i sikte mot personaltoaletten. I köket passerar jag en livlig och glad folksamling i spritluckan. Platschefen är dirigent, men jag hinner inte reflektera över vilka de övriga är. 
Efter ett halleluja-moment på muggen rusar jag tillbaka bara för att bli stoppad av Platschefen.
– Niko, hälsa på Sean Banan!
Och där står han. Herr Banan. Jag agerar reflexmässigt.
– Jag har bråttom, men ta min banan, säger jag och sträcker fram mitt bananformade visitkort.
Sean Banan tittar på det och rynkar på näsan.
– Det här är ju varumärkesintrång! utbrister han.
– Måste springa. Ta det med min agent, säger jag och pekar på Platschefen och krigar sedan vidare i jakt på mitt dj-bås.