October 2015

Ett särskilt stort tack till suveräna Eventomatic som förgyllde kvällen med en Instagramskrivare. Ett väldigt roligt tillskott, till en i övrigt mycket trevlig kväll på Oxid Bar.

Det var väl andra gången jag skulle spela på Laroy, denna minivariant av Sturecompagniet där Östra Reals alfahannar sakta skolade in sina nattklubbsvanor. Stämningen på Laroy kunde variera. Ibland var det ren euforisk magi. Ibland spred sig en äcklig dryghet i lokalen, då uppåthakorna såg till att markera sin position på höga hästar.
Jag var där tidigt, drygt en timme innan öppning, och till min glädje var det Pastorn som styrde baren för kvällen. Pastorn kände jag bra sedan vår tid tillsammans på The Vibe, Berzelii Bar.
Vi hade utvecklat en nära relation, vill jag påstå. Vi jobbade hårt till 05 flera kvällar i veckan under några år och Pastorn brukade skjutsa hem mig i sin Volvo efter passen.
Golvtömmaren brukade han kalla mig. Jag visste att han var ironisk. Annars skulle jag ju inte jobba kvar.

Jag gick fram till Pastorn med gott mod och hälsade. Han var stressad, det såg jag i ögonen hans.
– Är det ok att beställa en öl? sa jag och log.
– Men du ska ju jobba, sa Pastorn.
Jag trodde han skojade och utbrast i ett teatraliskt skratt.
– Nej, men seriöst, jag tar en Heineken.
– Tyvärr, sa Pastorn och såg allvarlig ut.
– Du är allvarlig?
– Ja, Alex Rosta brukar dricka men det är skillnad på dj och dj.

Det. Är. Skillnad. På dj och dj.
Jag blev plötsligt liten och svag.
Tillintetgjord av Pastorn, världens snällaste bartender.
Vatten är gott men ändå.

Ridå.