2010

Jag blir så otroligt trött på vissa idioter i samhället idag. Idag vill jag gärna passa på att riktigt turboidiotförklara Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg.

Han har idag uttalat sig om att han inte utesluter möjligheten att förbjuda kontanter i Sveriges butiker. För det är inte rätt att folk ska behöva gå till jobbet rädda för att bli rånade på jobbet...

Det här, kära läsare, är en riktigt jävla praktexempel på vad som är fel med Sverige idag. Istället för att ta i tag med den växande kriminaliteten genom att sätta fast de kriminella så ska vi ta bort kontanterna? Vad är nästa steg? Förbjuda kvinnor att gå ute ensamma på kvällarna för att få ned våldtäktsstatistiken? Förbjuda sprit så vi får ned våldet på helgerna?

Så han utesluter inte möjligheten att tvinga alla handla med kort? Du ska alltså inte kunna gå och köpa ett paket cigg utan att din transaktion sparas i en logg någonstans? Alla utan kort då? Turister som kommer hit och vill betala med kontanter? Barn som vill köpa en läsk?

Mikael Sjöberg... jag utnämner dig och alla som lyssnar på dig till första gradens idioter.

Jag kan tänka mig att Skatteverkets anställda just nu har utlyst grupponani på sina kontor runt omkring i landet på tanken på alla möjligheterna av ett sådant beslut.

Jag har kreditkort men använder det aldrig utom i nödfall. Jag föredrar kontanter... mestadels för jag är jävligt obekväm med att allting jag gör ska registreras i det här övervakningskåta samhället. En bunte stålar i handen är dessutom helt jävla rätt. Cash is king.

Fast det mest tragiska av allt är, att om det är i något land på planeten detta går att genomföra i så är det just Sverige. Jag skäms över alla tysta svenskar som glatt lämnar ifrån sig rättighet efter rättighet utan att göra något (ipred, fra, blablabla... osv...).

Ni är fan inte mina landsmän... ni är idioter som ockuperar min mark.

SvD - DN -

Sonen satt vid datorn för någon månad sedan och fnittrade. Nyfiken frågar jag om vad det är som är så roligt... han visar mig ett klipp från "Miniscule" (barnprogram?!) där en nyckelpiga uppfostrar sina små med livets väsentligheter... nämligen att retas! Klart som fan att klippet tilltalar just mig så mycket :D

 

 

Plötsligt gillar jag nyckelpigor...

Det görs skitfilmer i världen. Det vet vi. Men exakt hur illa det är slog mig lite med häpnad när jag fick det här klippet mailat till mig... jag menar... shiiiiiit... självklart är allt dåligt från 80-talet... inte mycket bra hände nämligen på 80-talet... den här filmen måste vara den sämsta någonsin... på något skumt sett så dåligt att det blir humor...

Hahahaha... är det någon i hela världen som förstår? Varför knulldockan? Varför åka skateboard på händerna? Varför flyttar sig inte killen när de backar? VARFÖR!? Och vem i hela världen satsade pengar på att göra filmen från början?

Nyckelordet här är varför! Varför? VARFÖR?!?!!

Min fjärrkontroll är seg. Ni vet när vissa knappar fan inte vill göra det som knapphelvetet är till för!? I mitt fall är det volymknappen och de där kanalbläddringsknapparna som ibland bara envist säger "Nej." när man trycker på dem. Jag trycker hårdare men knappen säger liksom "NEJ!" igen... Sen trycker jag hårt så att tummen blir vit och lirkar liksom lite på knappen och då blir det ett "Njaaaa.... nej." och volymen höjs ETT litet steg.

Så där har jag haft det skitlänge. Som en idiot trycker jag bara hårdare och hårdare... tanken på att man kanske möjligtvis skulle försöka göra något åt saken infinner sig inte alls.

Efter klagomål från flickvännen och sedan från sonen... "den där idiotiska kontrollen är sönder" eller i sonens fall "den här fjärrkontrollen är ren bajs" så insåg jag att det är dags att ta tag i problemet.

Jag tänkte Universalkontroll. Hmm... jag kollade runt lite på nätet. När man i recensionerna läser folk som fått igång "nästan alla funktioner" så försvinner iallafall min vilja att lägga pengar på skiten. Så jag gav upp det där. Den gamla går ju i alla fall... om man bara ställer sig på knappen och hoppar så går den att använda... ibland. Min lösning var att jag "erbjöd" mig ta hand om problemet när sonen eller flickvännen svor över fjärrkontrollen. Jag blev alltså närkontrollen till fjärrkontrollen.

Fast idag efter jobbet i soffan så hände det. Jag satt i soffan och tänkte på... tja... ni vet det där som vi killar kan vara så bra på att tänka på... nämligen ingenting alls. Lalalalala... dreeegel... och då såg jag den plötsligt... fjärrkontrollen på bordet. Det lilla aset. Jag fick för mig att "nu jävlar"...


  • Skruvade isär den (5 minuter och lite svordomar... tack Sony för enkel design... NOT!)
  • Pillade loss knapparna (1 minut)
  • Rengjorde med sprit på kontaktytorna (aftershave och flickvännens tops) - (1 minut)
  • Satte ihop den igen... öh... sort of... lite hack efter skruvmejseln bara... - (30 sekunder)

Den fungerade som ny igen. Fattar ni?!?!?!?! Sju och en halv minut av mitt liv för att fixa en sak som jag stört mig på i nästan ett helt jävla år?! SJU OCH EN HALV MINUT är fan vad jag spenderat mer eller mindre varje dag med att trycka som en galning på den där fjärrkontrollen!

Varför i helvete har jag inte gjort det här innan för?

ÅÅÅÅÅH... ibland hatar jag min egen hjärna. Ett helt år av ömma tummar i onödan...

Dialog med min hjärna:

"Varför har vi inte tänkt på det här innan kära hjärna?"

"Vet inte."

"Vad ska jag med dig till om du inte upplyser mig om sådana här saker?"

"Vet inte."

"Fungerar du överhuvudtaget?"

"Vet inte."

"Är du med sönder? Som knapparna på fjärrkontrollen?"

"Vet inte."

*hämtar skruvmejsel, sprit och tops*


"Ta muggen." säger min kollega.
"Nej, jag vill inte." säger jag.
"Men ta den då!"
"Nej!"
"Den är ju din!"
"Nej, jag gav den ju till dig."
"Men… det är ditt kaffe!"
"Ja, innan ja… men jag vill inte ha det."
"Jag trodde jag bara skulle hålla den till dig medan du tände ciggen…" säger han och håller bestämt fram muggen till mig.
"Nej, jag ville inte ha den och gav den till dig." säger jag och puttar tillbaks hans hand med muggen.
"Ta den!"
"Nej!!!"
"Då ställer jag den på marken! Jävla pucko!"

Precis då går vår vaktmästare går förbi.

"Den där får du allt slänga i papperskorgen." säger han argt till min kollega.
"Det är inte min ju…."
"Han har hållt på så där skitlänge… jag vet faktiskt inte vad det är med honom…" säger jag vill vaktmästaren.

"Ta ansvar för din mugg!" säger jag till kollegan som inte riktigt vet vad han ska göra nu.

Vaktmästaren pekar bestämt mot papperskorgen. Min kollega suckar, går och slänger muggen i papperskorgen.
Min kollega kommer tillbaks och ler det där "fan-vad-du-gör-mig-trött"-leendet åt det hela.

"Varför?! Verkligen, Pezster... VARFÖR?"

:D