"Förlåt då för fan..."
(förklaring kommer längre ned)
Jag har ett horn i sidan till religiösa människor som envist ska basunera ut sitt budskap. De kan tappa gaffeln vid matbordet och lyckas sedan sparka till den med foten på vägen ned så att den flyger upp just tillräckligt för att deras hand ska kunna ta tag i den. Det gör de snabbt det hela till en sådan där Jesuspryl.
"Åh! Såg ni nu kära barn! Det var Jesus som gjorde det!"
Erhm... nej?! Det var ren flyt och speedade reflexer.
Allt bra i världen är direkt guds verk. Oavsett stort eller litet. Man lyckas inte i arbetslivet utan att det är den där gud som skulle göra det möjligt för en. Den egna kunskapen spelar ingen roll. Rätt bra att veta...perfekt förklaring på varför alla religiösa bara går och flummar. Det är ju inte lönt. Det är guds plan. Gud har alltså så lite att göra att han är inne och kör med micromanagement.
Fast ibland kan du sköta dig och gud kan ändå få en flipp på dig och döda halva din familj. Då är gud inte alls det elak utan han bara "testar" din tro. Med hjälp av den retoriken spelar det ingen roll vad som händer... för gud har en plan och den får man fan inte ifrågasätta. Det är bara att gilla läget. Gör man inte det så är det helvetet som gäller.
En bloggfjant som basunerar ut alla nyheter en gång till, efter det han stoppat in Jesus i dem, skriver så här om katastrofen på Haiti:
"Alla de här katastroferna är början på födslovåndorna innan Jesus kommer tillbaka. Du kan vara säker på att Jesus skall komma tillbaka."
Min spontana tanke är att om nu Jesus ska komma tillbaka kan han väl använda dörren som alla andra. Men neeeej, då. Det går inte. Han måste sprida massa tecken överallt och döda tusentals människor istället för att ringa på dörren.
Suck... jag har en teori som förklarar hela grejjen med gud. Den kommer här:
Vår uppfattning om gud kommer från en händelse som några rymdvarelseungdomar på fyllan i ett slags intergalaktiskt party är skyldiga till. De fick - höga som hus på "xenerianskt damm" - för sig att snurra upp en planet.
Om några år (eller kanske imorgon) kommer det landa ett rymdskepp varpå några rymdvarelseföräldrar kommer putta ut sina tonårsynglingar genom luftslussen, titta strängt på dem och säga till dem att berätta vad de gjort framför världens filmkameror. Alienungdomarna skruvar på sig av obehag och en säger till slut:
"Erhm... alltså... för några tusen år sedan var vi här och... ja... Xiyyyp! här flummade runt, gick på vattnet, berättade historier, delade vatten och hade sig. Sedan när alla trodde på det så... ja... drog vi upp honom till skeppet igen och sedan åkte vi och badade vid Antarrus dubbelstjärna."
Alienföräldrarna ser strängt på dem med alla sexton ögon och pappan puttar till Xiyyyp! med en tentakel som då lite motvilligt tillägger:
"Ja... asså... förlåt då för fan!!!" han tittar upp mot föräldrarna och fortsätter "Så där! Jag sa det! Kan vi få tillbaks våra rymdhojjar nu?"
Föräldrarna klappar ungdomarna på huvudet, stänger dörren och skeppet flyger iväg. Kvar på marken står vi människor och undrar vad fan det var som precis hände. Diverse präster står och petar med foten i marken och ser vilsna ut. Längst bak i folkmassan hör man någon som skriker:
"HA! I knew it!" och som genast springer iväg hem för att skriva en tjock bok om det som precis utspelade sig. Så är det hela igång igen.
:D
