nämen lite ont... naw...

Idag är det den internationella dagen för musarm. Tydligen är det så många som lider av detta att någon tyckte att det behövdes en internationell dag för blidka massorna. Hahahaha.... vilken idiotisk dag. Höjden av I-landsproblem.

Man måste ju ändå fundera över vad... tja... till exempel folket i Libyen hade tyckt om denna dag. De som kämpar kämpar med livet som insats för sin frihet medan omvärlden ser på. Kanske de undrar var omvärlden håller hus medan Khadaffi dödar sin egen befolkning? Varför är inte omvärlden på plats och hjälper dem?

Vi har inte tid är svaret. Våra byråkrater har ont i armen!

IDG - SvD - DN - GP -

Alla vet vem Marilyn Monroe var. Alla vet inte att hon faktiskt inte var en dum blondin utan en hårt arbetande, mycket skicklig skådespelerska. Annan fakta är att hon tidigt i sin karriär gifte sig med en av de största baseballstjärnorna någonsin - Joe DiMaggio. Det tog slut efter typ 274 dagar eller något. Därefter fortsatte Marilyn Monroe med sin karriär, andra män, mentala problem och lite missbruk. DiMaggio träffade dock aldrig en annan kvinna efter Marilyn.

I slutet av sitt liv åkte Marilyn in på psykiatrisk klinik, DiMaggio var den som hämtade ut henne. DiMaggio var så bekymrad över hur Marilyns umgänge påverkade henne att han slutade sitt jobb för att finnas där för henne och frågade om hon ville gifta om sig med honom. Vilket hon inte ville. 4 dagar senare tog Marylin sitt liv med hjälp av piller. DiMaggio tog hand om kropp och begravning.

Efter hennes död spekulerades det hejvilt och alla hade något att säga om sin relation till Marilyn Monroe... utom DiMaggio som aldrig kommenterade sitt liv med henne för någon.

Joe DiMaggio skickade tre gånger i veckan sex stycken röda rosor till hennes grav. Detta fortsatte han med i 20 år.

Respekt.

För några år sedan var jag på en stor privat fest i en hyrd lokal. Fördrinken och förrätten var avklarad och då flyger den piffiga värdinnan upp på scenen med en mikrofon i handen.

"Nuuuuuu ska vi leka en lek medan vi dukar ut och förbereder för varmrätten." säger värdinnan och ser frireligiös ut. "Kan vi få några frivilliga upp på scenen?"

Några räcker upp handen. Några, som jag, sträcker sig efter glaset. Givetvis pekar hon på mig. Skit. Jag ler och gör "nej-inte-jag-inte-nejnejnej"-rörelsen med skallen. Hon pekar igen. Nejnejnej! - upprepar min skalle envist. Hon pekar IGEN, den här gången med hela kroppen och säger komigennusåklapparviupphonom på scenen!!! Och folk börjar - som de lämlar de är -klappa händerna. Jag sitter och tittar. Dricker lite vin och undrar hur länge de orkar hålla på.

"Kom igen kom igen... kom igen kom igen..." mässar massan. Jag håller igen en gäspning och tittar mig omkring. Fungerar det där? Någonsin? Någon vill inte, alla börjar applådera och då plötsligt slänger man sitt beslut åt helvete och börjer sig för massans vilja?

Värdinnan börjar bli lite sur där på scenen. Säger saker som "kom igeeeen!" eller "det är ju inte så farligt" eller "åh, var inte löjlig nu". Vem är löjlig undrar jag? Jag som hatar lekar eller hon som vill tvinga upp mig som hatar lekar på scenen? Varför kunde hon inte bara ta någon av de där pajaserna som räckte upp händerna? Jag fattar inte. De räckte upp händerna! De ville ju!

Jag ställer mig plötsligt upp. Vilda hurrarop! Vi lyckades! Han är med! Jag signalerar till dem att vara tysta.

"Vänta! Lugna er! Jag ska bara säga en sak." säger jag och alla slutar klappa händerna. Värdinnan och gästerna tittar på mig.

"Det här..." säger jag och markerar mitt bord med en gest med handen. "Det här är en lekfri zon. Så ni som inte pallar med lekar kom och sätt er här. Ok?" Sedan sätter jag mig ned och häller upp lite mer vin.

En kanske tio personer får plötsligt bråttom till den lekfria zonens bord. Värdinnan tittar surt på mig och dem och jag får en känsla av att hon memorerar vem det är som är lekdesertörer. Hon märker oss som "tråkmånsar" med mentala post-it-lappar.

Lekarna fortsätter. I den lekfria zonen snackar vi skit, skrattar, har roligt och dricker vin. Ibland blir vi avbrutna av de som leker lekar eftersom vi pratar för högt. Tydligen sabbar vi lekupplevelsen eller något. Detta faller inte inom ramarna för värdinnans planer. Folk som har för roligt låter för mycket och detta leder tydligen till problem bland de som leker... det blir helt enkelt koncentrationsproblem bland deltagarna.

Till värdinnans stora frustration blir det till slut lekmyteri i lokalen. Gästerna vill inte leka längre. De vill gå bort och kolla vad det är som är så himla roligt i den lekfria zonen.

Såg på TV4 igår ang. de där jobbcoacherna. Vilka stolpskott till människor. Varför i helvete ger samhället pengar till dessa NLP (neuro-linguistic-programming, programmera om din hjärna och bli lyckligare. Tänk high-tec-homeopater helt enkelt.)-utövare, hjärtandningsidioter, flumrövar etc? Ska kompletta flumloosers hjälpa människor att få jobb? Hur tänkte man där?

"Säg till dig själv att du är bra! Upprepa detta flera gånger om dagen så blir det sanning!" sa en idiot till jobbcoach till en TV4-reporter. Meeeeeeeen! Hjälp, liksom. De får 9000 spänn per klient utan några som helst krav! 2000 spänn i bonus om personen får jobb. Klart som fan att flumpellar med hokus-pokus-metoder sticker dit och signar upp sig.

Hur kan arbetsförmedlingen sitta i tv och försvara satsningen på jobbcoacher? Trots att det är färre som går till en jobbcoach som får jobb än de som - intelligent nog - skiter i att gå dit. Det där, mina vänner, är 3 miljarder man bara slängt bort. Tyvärr låter TV4 den ansvariga på arbetsförmedlingen komma undan jävligt lindrigt och ställer inte elaka följdfrågor.

JAG ska jobba på tv som journalist. Då jävlar.

"3 miljarder och färre får jobb. Det låter ruskigt dåligt." säger jag och spänner blicken i arbetsförmedlingschefen.

"Nej, det är bra! Vi är nöjda."

"VA?! NEJ, det är absolut inte bra. Ni kan inte vara nöjda! 3 miljarder har det kostat och färre får jobb! Hur kan du försvara det?"

"Alla insatser för arbetslösa är bra."

"Men är du helt dum i huvudet? NEJ! 3 miljarder och så får man SÄMRE resultat! Hur tänker du din inkompetenta idiot? Tror du att svenska folket köper en sådan idiotkommentar? Hur i helvete fick du ditt jobb? Via en arbetslöshetsinsats, eller!? Svara mig, annars åker micken upp i häcken på dig! Klart som fan det är dåligt!!!"

"Hjälp! Aaaaaaj!"

"Erkänn! Dåligt! Säg det!"

"JA! Ja! Jaaaaaa! AJ! Jag erkänner! Det är dåligt! Släpp mig! Buhuuuuuu."

*vakter släpar bort mig från platsen*

"Erhm... öh... oj... host... över till vädret..." säger en nervös reporter i rutan.

1 - 2 -

Kommer ni ihåg när Skatteverket skickade ut sina blanketter om att man skulle skicka in sitt lägenhetsnummer? Om man INTE gjorde det så skulle de minsann påminna dig! Skatteverket skickade 3 påminnelser till mig ang. det där med lägenhetsnumret. Ojojoj! Skrämmande, men jag fortsatte att vägra fylla i blanketter.

Vad har du för lägenhetsnummer? Vad har du för lägenhetsnummer? Vad har du för lägenhetnummer?

Tjat. Tjat! TJAT!

Sedan kom det ett brev till mig där Skatteverket berättade att de minsann varit i kontakt med bostadsrättsföreningen och tagit reda på mitt lägenhetsnummer och nu postar de ÄNNU ett brev till mig.

"Du har lägenhetsnummer 4412."

Tack, Skatteverket. Toppen. Det där är information som jag... vänta... inte jag... utan NI behövde. Varför postar ni det till mig? Kommer det en ny blankett nu?

"Nu har vi postat ditt lägenhetsnummer till dig! Vänligen fyll i det nummer vi skickade till dig på den här blanketten och skicka in den till oss."

Jag skulle faktiskt inte bli speciellt överraskad.