Pezster

Det är mycket skriverier och spekulationer om den här boken om kungen. Författarna anklagas för ryktesspridning och spekulationer i en rasande fart. Fast de sitter iskallt och välkomnar detta. De säger sig ha människor som är beredda att komma fram och berätta ifall det blir rättegång.

En sinnesslö hamster fattar att mycket antagligen är sant. Ge en normal, halvbegåvad man en position med makt och pengar och det är klart att han blir kåt på unga brudar och fest. Jag känner en hel del vad man skulle kalla för "mäktiga män" och den största delen av dem är kompletta rövhål när det kommer till yngre tjejer.

Sedan kan man - som jag - kraftigt ifrågasätta de tjejer som pga av drömmar om makt, pengar och bekräftelse särar på benen och knullar med dessa gubbar i tron om att det kanske... möjligtvis... om de har tur... kan leda till något... inte fan vet jag? Vad tror de egentligen? Bröllop? Pengar? Social status? Bli inbjuden till något? Anställning? Skitsamma... när tjejerna - för sent - inser att allting bara var bullshit så kommer insikten om att de precis knullat en gammal gubbe utan att få något som helst för det. Jag har fan större respekt för prostituerade... för de jiddrar inte och tror på sagor. De tar betalt.

En tjej som ligger med en gammal gubbe för att gubben råkar vara rik eller mäktig och sedan blir dumpad/bortglömd är med andra ord i mina ögon en riktigt dålig hora som failar stort med att ta betalt. Det GÅR inte att komma och gnälla i efterhand om det som skett.

Faktum kvarstår dock... dessa män vet om att de är mäktiga och utnyttjar det... för att de kan. De är innerst inne medvetna om att det inte är dem utan pengarna och makten som tjejerna är ute efter. Det har jag egentligen inga synpunkter på. Går det så går det... och varför i hela friden skulle kungen vara annorlunda? Bakom alla fina uniformer, alla uppdrag så är kungen bara en vilsen, antagligen lite halvdum man med gravt återanvända gener som har massor av "vänner" som utnyttjar honom för en social ställning. Han har antagligen haft det sjukt lättknullat pga av detta. Med en social vardagskompetens som en kåt hamster så har det där till slut bitit honom i häcken. Inte en så "big deal" med andra ord... de flesta kungar knullar nog runt allt vad de kan. För att de kan.

Såååå... hovet kommer inte göra ett skit åt boken eftersom sanningshalten i den antagligen är relativt hög.

SvD - DN - Exp - SDS - GP 1 - 1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - 7 -

Läste att efter blablabla om misstanke mutbrott på den ena politikern efter den andra så vill politikerna INTE ta fram regler för vad som skulle kännetecknas som just... mutbrott.

Klart de inte vill göra det. De vill också få gratissaker, blogga, twittra, få välfyllda goodie bags som alla andra mediakåta människor trots att de är politiker. Alla måste kunna göra allting oavsett vad de arbetar med eftersom det är rättvist. De ska kunna ta tjänstledigt mitt i en mandatperiod, gå på premiärer, dricka gratis, klä sig i kvinnokläder, vara barn (Anton Adele måste få lov att bejaka att han är 18 år, det är hans RÄTT att spela lite Xbox i riksdagen). Bara det lilla obetydliga faktum att de faktiskt styr Sverige ska ju inte innebära att vi på något sätt ska kunna kräva mer av dem än av någon annan. Oh, nej. Det hade ju varit fruktansvärt!

Att politiker är några fega jävlar som inte gillar ansvar visste vi allihopa.

Det började nämligen redan 1974 med att man införde uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär kort och gott att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart. En liten genväg till att bryta mot grundlagen när det behövs.

Det där följdes på 80-talet av att man tog bort tjänstemannaansvaret! Vilket betyder att tjänstemän och politiker är helt jävla immuna ifall de misslyckas eller failar stort med sina åtaganden. Det är sant! Det är därför de kan klanta sig, fucka upp människors liv och i vissa fall bli tvingade att avgå... men bara för att bli erbjuden ett annat jobb istället. Att vara tjänsteman eller politiker i det här landet är världens i särklass tryggaste jobb. Det spelar INGEN roll vad du gör i jobbet... du är safe! Är inte det sjukt? Jämför det med vi som har riktiga jobb. Sparken, åtal och sabbat rykte blir konsekvenserna när vi gör bort oss.

Nu vill politikerna INTE ha regler för att veta när något anses vara en muta eller inte och ingen i hela Sverige är överraskade. Mitt politikerförakt vet inga gränser. Jävla mupps!

Så här är det nämligen... politiker och de flesta tjänstemän är förlorare och de är väldigt medvetna om det. Hur många av dem har haft en riktigt jobb? Då menar jag inte ett lol-jobb inom kommun och landsting... utan ett RIKTIGT jobb vars lön INTE betalas av skattepengar? Inte många. Inte ett företag i världen anställer nämligen någon vars enda kunskaper är att prata länge utan att säga något, undvika ansvar och aldrig ha fel... detta är de väldigt medvetna om och därför är det självklart att de gör allt för att ta bort varje liten risk att någon av dem någonsin skulle kunna bli av med jobbet.

Jag börjar förstå gamla svart-vita filmer där arga bybor med facklor och högafflar stormar mot slottet där den onde härskaren/uppfinnaren bor.

AB - SvD - DN -

Jag får krupp. Allting är ekologiskt märkt nuförtiden och jag blir bara skeptisk när jag står där i affären och läser på alla förpackningarna...

Ekologiskt odlat, GMO-fritt, frigående hönor, Rainforest Alliance, rättvisemärkt, blablablabla. Jag menar... går folk verkligen på det här? Tror folk på allvar att de bidrar till något annat än att betala mer pengar för likvärdiga produkter?! Jag ser en man stå där i köttdisken med en förpackning med riktigt suveräna ryggbiffar när hans fru kommer fram till honom, tar förpackningen och ger honom två små tragiska ursäkter till köttbitar med en stor fet grön "EKO"-logga på istället. Han ser direkt olycklig ut. Fruns dåliga samvete sabbar middagen.

Jag skulle vilja kalla det för eko-hysteri. Som på jobbet när en vegansnubbe som ibland hjälper till med diverse saker kommer in, pekar på vårt kaffe och nämner något i stil med:

"Fattar ni vad dåliga villkor arbetarna har? Ni vet... de som plockar bönorna?"

"Kanske därför det smakar så gott? Man kan liksom känna smaken av blod svett och tårar."

"Det här är inget att skämta om."

"Jag skämtar inte. Kaffet är gott."

"Har du inget samvete?"

"Hahahaha... eller så gillar jag bara det här kaffet."

"Men om du vet att bönorna är plockade på det sättet?"

"Öh... bara för att du berättar det för mig så är det en sanning? Vet du vem som gjort dina skor? Eller dina byxor? Känner du dem? Har du ringt och frågat hur det kändes att göra dem?"

"Nej. Men de har en sådan där rättvisesymbol. Ja, skorna iallafall."

"Och det gör det hela ok? Jag kan och vill inte kolla upp varenda jävla pryl jag köper. Det måste du förstå. De där märkena är dessutom lite för många för att jag ska köpa det där rakt av."

"Men de är under kontroll av myndigheter!"

"Verkligen? Har du kollat det? Har du ringt och kollat så det är substans och allvar bakom det där lilla märket?"

"Nej, så kan man ju inte leva. Men man kan agera för det man vet!"

"Precis... som du VET att dina jeans är ok? Utan att kolla upp det? Så är mitt kaffe FEL? Utan att du verkligen kollat upp det? Men att blint lyda och tro på gröna märken kan man göra? Som en lydig liten lämmel leva under och tillbedja de goda gröna EKO-märkena?"

"Det skadar iallafall ingen."

"Nej. Det gör antagligen någon lite rikare och dig lite onödigt fattigare."

"Var inte så cynisk."

"Var inte så korkad."

Det blir tyst en stund. Jag pekar på kaffemaskinen och frågar:

"Du ska inte ha en kopp ändå?"

"Nej."

"Ok. Då tar jag en för dig med. Så blir det som om du tog en. Jag motkompenserar dig. Som motsatsen till ett grönt märke. Ett Anti-Eko-Koncept."

"Så jag indirekt sponsrar de vidriga förhållandena? Trevligt tänkt... not."

"Ah... men så GOTT!!!"

Jag sörplar kaffe och tittar på en blodåder i hans panna som håller på att brista.

Man ska tänka på vad man gör. Till exempel ge fan i att slänga saker i naturen. Men att stå och jiddra med mig över en kopp kaffe är bara löjligt. Dessutom visar det sig att Nespresso ändå har en massa miljöprogram vilken tydligen inte spelade någon roll för den här muppen. Han hade väl inte blivit nöjd förrän bönorna fått växa "lyckligt" och arbetarna blev omkringkörda i en eldriven Rolls Royce på fälten, plockandes bönorna inifrån bilen och då hade han säkert haft synpunkter på var elen till bilen kom ifrån, på att sätena i bilen inte var ergonomiska och annan skit.

"Hej! Jag ringer från nummerupplysningen 118 700 och undrar..."

"Undra på du." avbryter jag honom.

"På vad?"

"Det där du skulle säga."

"Men du vet ju inte vad det var jag skulle säga?" säger han.

"Jo."

"Nej."

"Jo och det gör mig mycket bättre än 118 700." konstaterar jag.

"Va?"

"Jo. Jag vet svaret innan frågan är formulerad. Det är en gåva jag har. Oh... förresten... jag ser framför mig i framtiden ett... klick?"

"Ursäkta? Vad pratar du om?"

*klick*

Jag är uttråkad på jobb och roar mig med att själv ta ALLA inkommande samtal.

Svenskar är världens mest konflikträdda folk enligt mig. Nu läser jag i DN om att svenskar är mest av allt konflikträdda på jobbet. Och ingen i hela världen är överraskad. De där vikingatakterna är numera som bortblåsta.

Det är inte bara på jobbet som svensken är konflikträdd. Jag vill gå så långt att svensken numera är extremt flat när det kommer till att säga ifrån... även i små situationer där de faktiskt HAR rätt. Jag har varit på restaurang med folk som beställt in en välstekt biff, fått in en superblodig biff men istället för att skicka ut den så äter de biffen längs med kanterna.

"Öh... du sa well done... jag ser pulsen i den där biffen. Jag fixar hit kyparen."

"Äsch, det gör inget. Strula nu inte. Jag blir mätt så här. Det är lugnt."

Jag har aldrig förstått det där. Om jag nu betalar för en välstekt biff så ska jag HA en välstekt biff. Skicka ut den för fan!

Samma sak med folk som står i barerna. De är beredda att vänta i timmar för att få en drink/öl. Ingen blir arg eller frustrerad. Bartendrarna i Sverige suger så mycket pung att det är helt sjukt. Om jag är utomlands så går man fram till baren, en bartender nickar att han/hon har sett mig, jag pratar med mina vänner och sedan när det är min tur kommer bartendern fram till mig, knackar mig på axeln och frågar vad jag ska ha. Jag står INTE och viftar på en lat jävel för att jag ska spendera mina pengar där. Fuck no. I Sverige tror bartendrarna har de har något slags flashigt jobb och agerar därefter. Sanslöst.

Flathet är nyckelordet. Svensken viker sig platt och vill inte "vara bråkig". Detta leder till totalt idiotiska saker. T.ex tjafs om rökförbud på krogars uteserveringar. De få gånger jag har suttit ute och stört mig på att någon röker precis när jag ska äta så har jag sagt till. Varje gång möts jag av förståelse och sedan chillar de med ciggen tills jag ätit klart. Enkelt. En konflikträdd svensk sitter istället och hostar, mumlar och på annat sätt inväntar att rökaren ska förstå att det är jobbigt. Allt istället för att SÄGA TILL! Sedan, eftersom det tydligen är så jävla jobbigt att öppna käften till en annan människa, så jublar de när det kommer lagar som de kan hänvisa till så de själva slipper säga: "Jag är tacksam om du inte röker. Jag fick precis in maten. Är det ok?" Den meningen har jag sagt många gånger och jag har ALDRIG råkat ut för någon som inte fimpat.

Inte... en... enda... gång...

Samma sak gäller om jag själv röker. Frågar någon mig så fimpar jag. Sitter de och hostar och mumlar istället för att bara säga till mig så tänder jag sex cigg på en gång och kör hårt.

Jag gillar svenskens konflikträddhet dock. Den innebär... öh... vissa fördelar för mig. Både privat och i jobbet så har svenskens konflikträddhet gett mig många fördelar, förturer, bonusar och annan bra skit. Det kallas för vassa armbågar och vi som har dem kommer alltid längre och snabbare dit vi vill.

Så sluta mesa er! Det är inte ok att sitta och mumla över hur dåligt något är och sedan plåga vännerna med hur dåligt behandlad man har blivit. Ta tag i det så slipper du pulserande blodådror i pannan och jag lovar att du kommer må bättre.