Det tjatas i tid och otid om alla de här bokstavskombinationerna som barn sägs ha. Människor är olika och har olika behov och jag vet av erfarenhet att vissa kids inte alls fungerar i en grupp med andra ungar som uppför sig lydigt som får. Det är inte fel på dessa "stökiga" ungar... man måste bara ta dem på ett annat sätt. Tids nog, efterhand som de blir äldre, så fungerar de alldeles ypperligt. Men ska vi sätta in insatser, så förstår vilken panna som helst att krutet måste läggas under deras uppväxttid.
När forskare går ut i media och säger att "ADHD orsakas av trasiga gener" blir jag förbannad. Ännu en ursäkt för föräldrar att smita ifrån sitt ansvar. Ännu en ursäkt för skolorna att slippa ta tag i den där individuella utbildningen som de tjatar så om på pappret... men inte efterlever i praktiken. Ännu en ursäkt som faktiskt även drabbar barnet (det är fel på dina gener, det är därför du är som du är)... vilket hos svagare barn kan innebära att de i framtiden går omkring och tror att det är fel på dem. Sjukt.
Till undersökningen. Den är massor av blabelibla och jubel eftersom de duktiga forskarna har hittat vad adhd beror på... fast är det så?
"Forskarna fann att små delar av generna hade fallit bort, eller hakat upp sig, hos barnen med adhd. Detta var dubbelt så vanligt hos barn med adhd jämfört med dem utan diagnos."
60 barn av 366 hade mutationen... Hur fick de fram det där med "dubbelt så vanligt"? Och inte hos alla? Ok... så med andra ord är ADHD inte genetiskt. Eller hur? Men det skriver man ändå att det är. Det är lite som om att säga att OLYDIGHET beror på att barnet ifråga har en penis. Det är dubbelt så vanligt att barn med en penis är olydigt. (Så är det). Alltså beror olydigheten på penisen? Ni fattar...
Efter den här nyheten pustar alla ut i bekvämlighetens sköna tecken och tänker att: "jahaaa... då är det inte jag som lärare/förälder/släkting etc.. som gör fel. Allt är som vanligt. Det är ungen det är fel på och inte mitt sätt att bemöta/lära/umgås med..."... rätt dumt med tanke på hur lite fakta som egentligen har kommit fram. Jag diggar att folk vill lämna över sitt ansvar på ett diagnos... verkligen... men livet lättare för er innebär faktiskt att livet blir svårare för en annan... ett barn dessutom. Låter det rättvist bara för att ni drabbats av den där bekvämligheten? Om ni inte har förstått det än så kan jag berätta att jag inte tror ett dugg på dessa "diagnoser".
Börjar man tvinga in alla barn i en och samma mall. Att alla ska vara på ett visst sätt. Att skapa en slags standard för vad som är "normalt" och vad som inte är det... det är fruktansvärt farligt och ansvarslöst när det kommer till barn.
Ska vi prata mer om statistik och vad den kan innebära? Ok. Väldigt många stora människor har visat sig vara några jobbiga jävlar som små (Richard Branson, Salvador Dahli, Emily Dickinsson, Henry Ford, Jim Carrey, Thomas Edison, Albert Einstein osvosv). Många människor som drivit utvecklingen vidare, inom forskning, företagande och liknande har varit betraktade som problembarn under sin uppväxt. Men de vände det som samhället kallar för ett handikapp till en slags urkraft som gjorde det möjligt för dem att åstadkomma något stort. Kolla själv så ska ni få se. Ett tydligt mönster framträder snabbt.
Med det argumentet hävdar jag att många av dessa "jobbiga" barn faktiskt har större potential i sig att bli MER än ändra. Men då måste alla vuxna (föräldrar, lärare etc) faktiskt spotta i nävarna och fånga upp dem. Ge dem verktygen, pedagogiken etc att nå dit... och fan aldrig medicin. Vad är det för en störd människa som ger sitt eget barn uppåttjack?!?! Jag bara undrar.
Att "ta hand" om dessa barn med mediciner och på annat sätt "normalisera" dem innebär - enligt mig - att man tar bort något viktigt från deras framtid. Det är nästan så jag börjar fundera över om alla medelmåttor överallt blir så stressade över att vissa individer skiner starkare än andra att de får för sig att med samhällets makt, "många mot en"-tänkande etc ska plocka ned dem på marken.
Kort sagt. Samhället måste leva upp till sina fina ord som står i alla dessa verksamhetsbeskrivningar i skolorna runt om i landet och verkligen ta hand om dessa barns behov individuellt. Inte för deras föräldrars skull, inte för skolans skull... utan för deras skull. Det är samhällets förbannade skyldighet!
Där vissa ser problembarn ser jag istället underbarabarn.
Ger ni er på dem får ni fan med mig att göra. För de är med mig.
AB - SvD - SvD - DN - Bra länk från Ipse -