Rasistiskt godis

Patrik Lundberg på Helsingborgs Dagblad har fått krupp. Han är djupt förolämpad av kinapuffarna i godishyllan. Han beskriver kinapuffarnas designade påse som:


"Det pryds av en knallgul asiat med rishatt och ögon sneda som en lördagsfylla", skriver journalisten Patrik Lundberg om godisomslaget."


"Ögon sneda som en lördagsfylla"... öh... va? Vad menar han?

Han liknar även kinagubben vid den lilla "glassincidenten" för några år sedan med GB's glass "Nogger". Ni kommer ihåg det?

Nogger + Lakrits = Sant

Det där fick några fjantar att gå i taket. De tyckte nämligen att det lät som "Nigger". Vad dååååå långsökt? GB-glass tog i sann pk-anda bort den fast "Nogger - Classic" fick vara kvar i sortimentet och är det än idag. Varför protesterar ingen mot det? "Nogger - Classic" är inte svart lakrits, utan brun choklad... så... öh... Tydligen är "Nogger" inte "Nigger" om det är choklad istället för lakrits. Har jag förstått det hela rätt? Äsch, jag fattar fan inte.

Värst av allt är att Fazer nu SKA ändra förpackningen. Den lilla kinagubben måste tydligen bort för någon i Sverige är djupt kränkt av en TECKNAD GUBBE. Jag bara skakar på huvudet. Har vi verkligen inget bättre för oss i det här landet? Hur i helvete kan den bilden tolkas som rasistisk? Ska jag själv bli arg och förolämpad varje gång jag ser en bild av en tecknad viking på en produkt? Ska jag snea ur fullständigt när folk förknippar mig - som svensk - med köttbullar, "blonda tjejer", Ikea och hög skatt?

För övrigt... på en lokal restaurang med förträfflig mat så blev det en gång ett missförstånd där "Fyra små rätter" blev "Fyla små lättöl" eftersom det där med "r"-ljudet kan vara knepigt. Vi skrattar fortfarande åt det där... dvs både vi och den asiatiske servitören.

Det VAR nämligen roligt.

ab - svd - dn - exp -

Min grabb hade några polare över och de spelar lite Xbox360. Jag hör vilda rop och skratt inifrån rummet. Det kivas och retas till ljudet av automatvapen och granater.

"Hahahahahaha, jag tea baggade dig!" säger en.

"Men ååååååh, sluuuta! Håll inte på!" svarar en annan.

När de senare kommer ut för att dricka lite vatten och ta en kaka i stora rummet så passar jag på att fråga dem.

"Jag kunde inte undgå att höra... Vad menas med 'tea bagging'?" undrar jag.

Det blir tyst. Alla grabbarna blir röda i huvudet. Det harklas och har sig. Alla tittar panikslaget på min grabb som ser lite obekväm ut.

"Har det med te att göra?" frågar jag. Grabbarna ser ut som om de helst av skulle vilja vara i ett annat universum och nervöst fniss undslipper dem.

"Det är när man... öh... alltså... det är... öh... erhm... när man crouchar över en snubbe man skjutit." säger sonen och har nu väääldiga problem att hålla sig för skratt.

"Jasså? Varför gör man det? Betyder det något?" frågar jag vidare.

Ungefär här börjar deras försök att hålla sig för skratt misslyckas.

"Kan det vara så... att man doppar pungen i motståndarens mun?" säger jag.

Alla fryser till, det blir helt tyst, alla tittar med stoooora ögon på mig och sedan fullständigt bryter de ihop av skratt. Samtliga ligger på golvet och skrattar så de har svårt att andas.

That's right, skitungar. Jag har koll.

Än så länge.


Nu när riksdagen öppnas och våra folkvalda myser en stund i Storkyrkan med ett sagoläsning från mentalt sjuka personer med roliga kläder så kom jag att tänka på en sak. Det står nämligen i schemat att de ska sjunga nationalsången.

Du undrar jag... vad då nationalsången? Sverige HAR ingen nationalsång. Vi har en inofficiell liten trudelutt som ibland används när folk av någon anledning känner sig patriotiska. Ni vet... den där "du gamla, du fria"? Men den är inte vår nationalsång. Vi har ingen. Kolla upp själv om ni inte tror mig.

Jag föreslår istället att de sjunger något mer passande för landet Sverige. Jag röstar på något fint alster av den store Johnny Bode. Kanske låten "Bakifrån"?

(ab, svd, dn)

"Snygg tröja! Var har du köpt den!" säger en kollega.

"Uhm... tack... och... öh... i en affär? Jag kommer inte ihåg."

"Vad är det för märke på den?"

"Va?"

"Ja, namnet på klädmärket?" säger han och tittar runt på tröjan. Känns knepigt.

"Inte en aning. Det är en huvtröja och jag har köpt den i en affär." säger jag.

Han suckar och sträcker ut handen för att titta på lilla lappen bak i nacken på min huvtröja. Jag slår undan hans hand och säger:

"Lägg av." och går in på mitt kontor.

Den dagen jag vet vad mina kläder "heter", kommer ihåg var jag köpte dem och känner att jag vill dela med mig det till folk så ska jag börja med "Dagens Outfit". Men bara då.