Var på lunch idag. Käkade en god ciabatta med nötkött och något persiljetjofräs på. Det var riktigt... öh... tja... det var gott. Vi ska inte överdriva.
Efter maten skulle vi ha varsin enkel kopp kaffe. Det är ibland fruktansvärt komplicerat att beställa i dessa lyxkonsumtionstider.
Servitören/kaffespecialisten räcker fram en speciell kaffemeny! Han presenterar dagens kaffesortiment för oss med stor passion. Han berättar om en sort från Colombia. Och om en annan, bara för den här veckan, mycket speciell böna - vilken tillsammans med hett vatten skulle bli vår för det facila priset av 67 kronor koppen.
"67 SPÄNN för en kopp kaffe?! Är du inte klok?! Nej, för helvete! Vi ska ha tre vanliga koppar kaffe." säger kollegan J.
Detta uttalande leder till en min av avsmak från vår servitör. Vanligt kaffe! Så banalt! Så... ovärdigt! Vad är detta för vildar som kommit till min arbetsplats?! Han försöker igen. Han lockar med hasselnötssmak, vanlij, choco creme... ja... en hel myriad av smaker han vill att vi ska testa. Men nej. Han kämpar i onödan. Vi är uppenbarligen mycket tråkiga, obildade människor som tydligen dricker vad fan som helst.
Kollegan J försöker med en tillgjord överklassröst att omvandla vår primitiva önskan till ett språk denna mycket kunniga specialist har möjlighet att förstå:
"Min gode herre! Vi efterfrågar malda bönor lagda i ett vitt filter. Du sätter en kanna under filtret och låter mycket hett prima kranvatten sakta rinna igenom. När kannan innehåller motsvarande tre koppar väldoftande vatten som tagit smak av de malda kaffebönorna så ska vätskan hällas i just - tre koppar - och med mycket kärlek serveras vid detta bord där vi sitter."
Servitören tittar på kollegan som om min kollega inte vore klok. Jag kan tänka mig att servitören tänker tillbaks på alla dessa timmar då han i en mörk källare under sin bönmästares stränga blick fick lära sig kaffebönornas alla hemligheter. Något verkar gå sönder inom vår kära servitör. Kollegan fortsätter dock obarmhärtigt att förklara:
"OM vi skulle vilja att denna vätska skulle smaka något annat än just kaffe så hade vi med en välformulerad mening framfört en fråga om vilka smaker som detta etablissemang kan tillhandahålla att hälla i sagda dryck. Tills denna vilja - detta begär! - skulle infinna sig hos oss, så vill vi gärna ha vårt simpla, men välsmakande kaffe, serverat inom en snar framtid då våra smaklökar längtar efter att bli stimulerade av sagda dryck."
Vi applåderar kollegans förklaring. Servitören dock, missar helt humorn och glimten i min kollegas ögon efter detta rätt roliga babblande (enligt mig). Humor passar sig tydligen inte alls när man pratar om allvarliga saker som kaffe. Servitören ser till och med lite arg ut.
Vi tittar alla leende och förhoppningsfullt med stora kaffesugna ögon på servitören/kaffespecialisten. Han säger inget mer utan bara går iväg.
Han kommer till slut ut med tre koppar kaffe på brickan.
All denna tid han har spenderat på Barista Universitetet i Antwerpen eller något och så blir han tvungen att servera dessa obildade människor - ja, dessa vildar! - vanligt banalt bryggkaffe!
Fy fan för oss!
Men kaffet var helt ok. Lite svagt bara. Kanske han får till det nästa gång.
