Börjar med att säga hej och välkommen.
Efter många år av att ha prokrastinerat (läs lathet) har jag äntligen börjat blogga.. Den består mest av mat och restaurangbesök (äter ute ca 1-3 gånger i veckan), men det kommer även att innehålla en stor dos av sarkasm och ironi, min omgivning och om jag råkar ha en rolig händelse som jag skulle vilja dela med mig.
Medans jag lyssnar på nyheterna, läser om alla orättvisor i världen, försöker hålla koll på modet, har mina värderingar och olika synpunkter om ditten och datten så kommer jag undvika att dela med mig mina åsikter om dessa ämnen
Mat - jag är matfantast (vägrar använda ordet foodie, fast iofs nu gjorde jag det).
Det är viktigt för mig att poängtera att jag aldrig arbetat inom servicebraschen, att jag inte är en självutnämnd matkritiker och fattar att det är stor skillnad att laga mat för 2-4 personer och laga för 100 -tals gäster.
Jag vill dela med mig hur jag upplever saker som händer i mitt liv, from my point of view via mina fem sinnen . Våra sinnen låter oss uppleva världen vi lever i och jag kommer jag dela med mig hur ett restaurangbesök stimulerar mitt
Luktsinne: dofter, behöver man en klädnypa för näsan eller omges man av aromatiska dofter som lockar, väcker minnen , skapar habegär. Också om stället är hundvänligt
Syn: hur lokalen ser ut, inredningen. Romantik, hångelvänligt, mormors vardagsrum, stela samtal, unc unc partaj. Hur maten är presenterad, är det en Picasso, en Dali eller kanske en ritning ett dagisbarn ritat. . Andra iögonfallande objekt
Hörsel: ljudnivån, låter det som en atombomb fallit eller är det tyst som i graven. Hör man bordsgrannen planera mord och inga visor eller är man bekvämt distanserad för att behålla sin svenska integritet. Skrikande barn eller adults only.
Smak: såklart är det viktigt om maten smakar och hur den smakar. Jag kommer inte göra pretentiösa mattolkningar
och låtsas veta tekniken, bakgrunden och utförandet av olika råvaror eller rätter.
Känsel: är det prisvärt och priskänsligt. Varmt eller kallt. Bra och uppmärksam service.
Slutligen har vi sjätte sinnet (nej, I don't see dead people) : här kommer jag nämna om det finns en je ne sais quoi som utmärker restaurangen. Om den har det där lilla extra, oförklarliga men igenkännande, bekväma och framkallar en känsla av nöje och upprymdhet.
Namnet på min blogg kombinerar två av mina passioner i livet. Mat och psyket.
Vare sig man vill eller ej så blir man arbtesskadad av sitt yrke, så kanske då och då slänger jag in en slentrian analys eller diagnos.
Everybody is a critic nowadays. Jag vet, Dr Google är tydligen Dr house till alla. Bara du googlar finne på pannan så är det Alltid cancer.
Därför kommer jag inte låtsas vara Anthony Bourdain utan jag vill bara finna äkta nöje och underhållning i allt jag gör