vasastan

L'AVVENTURA

En biograf från 30-talet som är omgjord till en fantastisk romantisk restaurang. När atmosfären och lokalen har vunnit dig över innan du ens provat maten.

 

Öppettider: Tisdag – lördag. 17:00 – 01:00

L´avventura

 


Så vad säger mina fem sinnen:

LUKT: bra vinlista, icke prisvänlig. Men extremt snåla med att fylla på glaset så därför rekommenderas att du och ditt sällskap tar in en hel flaska istället.

SYN: Imponerande vacker lokal, muralmålningar, högt i tak, röd sammet, öppet kök, en kypare som går runt med serveringsvagn med en fet parmesanrulle som det gröpts ut ur och serveras vid bordet med bröd innan maten. Vita bordslinnen. Runda bord i halvbåsar. Enskilda bord för par. Olivträd.

Dessutom finns det två extravaganta barer som bidrar till hela pampiga interiören En precis vid ingången och en på balkongen där man har utsikt över matsalen.

SMAK: italiensk influerade smaker, enkla rätter och igenkännande. Smårätter som varmrätter och såklart pasta. Parmesan med bröd innan maten är ett genialiskt drag.

Oftast är jag besviken mär jag äter pasta ute p restaurang. Men med risk att låta som resten av stockholmarna som ätit här så är Tryffel pastan ett måste. Smakerna är fantastiks, äkta tryffel med sin diskreta med bombastiska smak ligger som ett underbart täcke över al dente pastan. Ville bokstavligen slicka rent tallriken.

Tidigare har jag ätit råbiff när den fanns på menyn och den var prima ballerina

Litet vegetariskt utbud

HÖRSEL: hög ljudnivå med opassande och störig musik. Känns som man är 19 år gammal i en b-klubb, sådan mindfuck med tanke på underbara inredningen.  Det är dessutom sådan surr och kackel från alla gäster att man till slut vill banka huvudet i väggen fr att få det att sluta dunka

KÄNSLA: Servicen är bra och man väntar inte länge. Dock är de helt personlighets befriade. Robot men effektivt. Ambienten är pompös, romantisk, grandiös och maffig. Prisvärt är det och prisvänligt skulle jag ändå säga, med tanke på helheten och kvalitén.

SJÄTTE SINNET:  L´avventura ger helhetskänslan, alla sinnen stimulerade på bästa möjliga sätt (förutom ljudnivån om du nu kan stå ut med de. Kom håg att jag är en tant)
En lämnar stället med känslan att vilja komma tillbaka så fort som möjligt. Vilket har visat sig vara komplicerat pga. att det är omöjligt att få bord (minst 2månader i förväg)

;
Mowglis kök blev snabbt ett No-please besök

Vissa restauranger har bättre luncher och vissa har bättre kvällsmenyer. En teori jag länge haft är att om ett ställe kan leverera en lunch som känns vältillagad, smakar bra och inte ger endast bukfylla så visar detta hängivenhet och kärlek till maten. Därför så brukar det oftast även bli en lyckad kvällsmeny när jag återvänt

Well, när det kom till Mowglis kök så blev jag milt sagt besviken och lurad.

Lunchen var behaglig och gav diverse smaksenastioner. Middagen däremot var en stereotypsik klyscha när det gäller indiska maten. Allt jag ogillar visade sig ske här.

Tex atmosfären, inte alls lika välkomnade och mysigt som vid lunch (vilket säger en del eftersom det är lunchrush med million besökare). När resturangägare tränger in så många småbord som möjligt på en liten yta är enormtstörande.Det är en sak att ha community table och då vet man att en kommer dela sin plats med bordsgrannen. Men vi blev placerade bredvid en familj och vårt bord var I mitten av gången. Varje gång service personalen gick förbi så förväntade jag mig att en tallrik eller ett tomt glas skulle landa på mitt huvud.

En annan klyscha är att personalen inte kan kommunicera, varken gällande maten eller överhuvudtaget.

Att bli serverad pissljummen öl för 100 kr är ett brott I sig.

Förätterna var hemskare än hemskt. Smaklösa, fettdrypande partiklar som friterats I återanvänd gammal olja. Alla kryddor som beskrivs på menyn lyser med sin frånvaro. Jag hade varit nöjdare med ett skål dillchips och dipp som man fick som fjortis på hemmakalas.

Sedan väntas det I en evighet att överhuvudtaget så sin mat. Ingen bryr sig. Persoanlen springer I lokalen, fram och tillbaka och man känner sig stressad.

Huvudrätten var smaklös, återigen inte en uns av kryddor. Milda easily forgotten smaker. Överkokt ris. Måltiden kändes som något man fick I skolmatsalen.

Tiffinboxen som innehöll kyckling och lamm var värdelöst. Lammet smakade inte alls, man kunde knappt tugga och eftersmaken var mjölig, bränt och man kunde känna att det var det billigaste och sämsta råvaran som användes. Och får ej glömma att nämna att det fanns 2 gram kött med 1 kg grönskaker. Grönsaker som inte ens var helt steka, halvråa och yes you guessed it,smaklösa.

Hela middagen var en fet flopp.

Alla såser var spruckna som resulterade med fettansamlimgar I skålarna. Milt sagt oaptitligt.

Det enda som var gott var naan brödet.

 

Jag tog ut vinsten I förskott. Baserade min bedömning på endast luncherna. Stort fel av mig, men I mitt försvar så är det sällan ett ställe levererar dålig middag om lunchen är bra. En annan faktor är att Mowgli är en familjeägd restaurang, så man skulle tro att alla inblandade I verksamheten skulle bry sig lite mer om både råvarorna och kunskaperna i köket.

 


Synd att det återigen finns ett slentrianmässig, schablonmässig, klichéartad, monoton,och ointressant indiskt ställe i Stockholm. Har inte vi nog med detta. Please, kan någon ge folket vad de behöver. Äkta smaker, explosion av kryddor och service som inte springer runt som hönor utan huvud.

;
Mowglis kök

Stockholm på 90-talet hade inte ett så bra utbud på indiska ställen. Om man inte hade insider tips, vilket jag såklart inte hade. Internet fanns inte , eller knappt. Så efter ett par traumatiserande upplevelser så bojkottade jag indisk mat i ca 15 års tid. Sedan testade jag Shanti och blev inte frälst utan Halle-effing-lulja frälst. Jag vågade mig på Indian garden och höll mig till de två ställen. Ryktet gick att Mowgli levererade, jag testade och kan nu med glädje säga att jag har 3 indiska ställen att rotera emellan.

 


Öppettider: mån-fre 11:00-22:00. Lör-sön 17:00- 22:00

Mowglis kök

 


Så vad säger mina fem sinnen:

LUKT: doftar underbart härligt. Öppnar upp aptiten på direkten. Liten trevlig vinutbud

SYN: varma färger i liten lokal. Sympatiska målningar på väggarna. Enkla bord, tät ihop. Matportionerna är lagom stora och mättande

SMAK: Bengalisk streetfood men klassiska indiska rätter finns också. Valde favoriten palak ponir och jag kan med glädje säga att denna är kanske bästa hittills. Fräscha och utsökta smaker, god ris och Naan brödet är som ett moln. Mango lassi ingår lunch tid.

HÖRSEL: blir lite bullrigt när det är fullt men tillräckligt för att kunna prata i ett normalt tonläge

KÄNSLA: trevlig, varm och välkomnande atmosfär. Även om fullt vid lunch är det fortfarande behaglig. Glad och trevlig personal.Prisvänligt och prisvärt.

SJÄTTE SINNET: namnet är fab. Lokalen är mysig och rolig. Maten är väl värt din tid och magutrymme

 

;
Café Facile

Frankofil är en beteckning för en person som inte är fransk, men hyser stort intresse för det franska språket och den franska kulturen. Tack till min vän Wiki Pedia för förklarningen

Jag vet inte varför men hela livet har jag överromantiserat allt som har med Frankrike att göra. Jag har en bild i huvudet hur jag glider omkring Paris gator helt fabulous. Är på landsbygden och strosar på marknaden med en baguette i cykelkorgen. Tittar ut över vingården och sippar ett glas rött och lyssnar på Edith Piaf.

Du vet, sådan där hittepå fantasier som bara ett barn kan ha……och jag

I alla fall. Stockholms gator är fyllda med franskinspirerade ställen. Jag gillar de flesta och en av dem är Café Facile.

Det är så mycket fel men ändå rätt med det här stället. Först har jag svårt att veta vem jag kan rekommendera stället till. Det är trångt som fan, högljutt som in i helvetet, kaotisk men alldeles alldeles underbart (som askungen skulle säga)  

 

Öppet: Mån-sön 17:00- 23(22):00

CafeFacile

 


Så vad säger mina fem sinnen:

 

LUKT: de häller väldigt generöst med vin på glas ;-)

SYN: öppet kök, menyn uppskriven på griffeltavla, väldigt trångt mellan borden. Liten bistro med röda, svarta och mörkgröna toner men stora fönster som släpper in bra med ljus. Liten uteservering.

SMAK: klassiska franska rätter. Rustikt. Enkla råvaror men väldigt bra balanserad tallrik som smakar exakt så som det ska göra. Klassisk och kunnigt. Bröd innan maten och kaffe/te ingår alltid.

HÖRSEL: extremt hög, så pass att man på riktigt inte hör sina egna tankar. Å ena sidan blir det livligt, stimmigt, folkligt och charmigt icke-charmigt trassligt men å andra sidan får man huvudvärk deluxe.

KÄNSEL: prisvänligt och prisvärt. Rar service. Man beställer och betalar i kassan och maten serveras vid bordet. Blandad klientel, mestadels avslappnat folk ute efter vardagslyx. Man sitter i varandras knän

SJÄTTE SINNET: boka bord, det är alltid fullt. Härlig fransk pärla som man lätt blir kär i

 

;
Kaffeverket

Senaste åren har det poppat upp en hel del caféer. Mysigt men egentligen är alla copy-paste av varandra och instagramvänliga. Såklart överprisade. Men fika bör man annars dör man, ibland i alla fall.

Ett ställe som länge varit med i gejmet är Kaffeverket. Det jag gillar extra är att det är ett väldigt arbetstrevligt ställe. Så ta med laptoppen och skriv blogginlägg eller annan lika viktigt uppgift  ;-P

 

Öppet: mån-sön 07(09):00 - 18:00

kaffeverket

 

Så vad säger mina fem sinnen:


LUKT: Kaffe! Ett av Stockholms bättre kaffeställen.


SYN: Hipster-aktig, industriell modern inredning med kakeltäckta väggar. Tre rum fyllda mestadels med laptop arbets/pluggande folk


SMAK: the usual suspects finnes här. God avokadomacka, overnight oats, gröt med äppelkompott, fika, sallader. Dessutom frukost hela dagen


HÖRSEL: Oftast lugnt och stillsamt, speciellt vid frukost, då är det som bäst. Under lunchen är det kaos.


KÄNSEL: favvofik för arbete eftersom friheten att sitta länge utan att känna sig uttittad eller stressad av personalen. Schysst service. Prisvärt....tror aldrig att överprisad cafémat känns prisvärt men det du betalar för är en bra coffice (coffee+office enligt google)

SJÄTTE SINNET: Poppis ställe, helger kan bli brutala. Wi-Fi

;