Igår gjorde jag inte många knop efter jobbet. Jag somnade sött en stund efter middagen sen packade jag upp litegrann ur några tråkiga kartonger som mest var fyllda med skit och sen gjorde jag ingenting. Jag tycker jag var ganska bra på det, att inte göra någonting, med tanke på att det var fredagkväll och allt. Och dessutom så känner jag mig lite klokare också, precis som att jag löste en liten liten del under min tupplur igår. Jag tror även att jag kan ha hittat ett matbord jag ska köpa idag, vilket känns väldigt trevligt.

Idag är mitt stora problem vad jag ska skaffa för husdjur? Nu var det längesen min älskade vovve dog och jag känner mig redo för en ny liten hårboll av något slag. Men det känns som att så många i min närhet är så allergiska, och framförallt många killar? Varför det? Att män är allmänt känsligare vet man ju, men come ooon...

Kan en iller va nåt för mig, eller stinker dom som fan? Ja, ni ser ju att jag har tunga problem...

Idag när jag åt mat så undrade jag vad det var för jävla ärta i min hummus?

Sen slog det mig att hummus är gjort av, just det: Kikärtor.

Lås in mig.

ÅH!!! Fantastiskt skönt... har åkt ut till skären (som vi säger hemma, betyder landet) för att hänga här i helgen :) Det blir bastu, simma, sola, VILA och skratt :)

Har precis landat satt oss ute på verandan och inleder med en goding!

Flere rapporter kommer under helgen!

BUSSREKLAM!

Alltså detta liv är så tokigt. Det är fredag igen. Fredag!!! Vars tar tiden vägen? Veckorna går så fort så jag blir nästan mörkrädd! Det känns som att livet susar förbi så fort och jag hinner inte med. Det känns som att jag befinner mig i en bubbla. Som att jag är med men ändå inte. I min bubbla är det tyst och lugnt och solen skiner. Och allt runt omkring mig snurrar jättefort och är glatt och livat men i min bubbla är det lugnt. Och så ibland sticker jag ut nosen i kaoset och känner efter. Och då får jag lite smått panik, som idag. Idag stack jag ut nosen och märkte att det redan var fredag.

Jag hinner ju med mycket, herregud jag har till och med flyttat i veckan, haft så otroligt härliga besök hos mig och ändå hunnit få lite ordning därhemma. Men ibland blir det för mycket och allt går så fort och det känns som att jag får jaga tiden för att hinna med allt. Jag vill, jag vill, jag vill så gärna men vet inte hur tiden ska räcka till? Är det såhär att vara vuxen eller vad är det som händer?

Det känns som att jag är på tivoli och åker en jättesnabb karusell, allt är jätteroligt och det går fort, men gubben stänger aldrig av karusellen.

Just nu skulle jag vilja sitta på bron i stugan i Rovakka och lyssna på tystnaden. Kanske jag då skulle kunna se det jag inte ser?

(Som det stod i min fortunecookie?).

Jag började denna fantastiska fredag med att öppna en fortunecoockie..

Hmmm, hur ska jag tolka det här?