Helgen har satt sina spår, jag är fortfarande stekt. Jag har trott att jag vart på afterski i Åre, men i själva verket har jag varit på Cliff barns. Och det jag trodde var skiduthyrning var tydligen brudklänningsaffär. Det var liksom samma lika. Högst förvirrande.

Det känns i kroppen att man maxat på aktiviteter i helgen. Man blir trött av afterski. Det är ju nu jag ska vara laddad för en ny vecka med lika fullt schema. Hjääälp!

Vissa genomlider denna dag med söndagsångest. Det kan vara för att man inte vill till jobbet, helgen är slut eller så har man helt enkelt "kemångest" för att alkoholen är på väg ur kroppen. Jag lyckas ganska bra med att slippa få ångest, jag brukar istället ägna söndagen till att filosofera lite extra mycket. Jag tänker på veckan som gått och vad jag lärt mig och reflekterar över mitt liv och allt som hänt. Okej, oftast kanske jag vill vara för mig själv och bara ligga och vila och tänka, vilket i och för sig kanske kan ses som ångest.. Men jag mår bra och det är väl den egentliga skillnaden. Mentalt sitter jag på en stubbe i skogen i Rovakka.

Det man kan säga om veckan som gått är att jag kan lägga ner tankarna om att ens försöka tro att jag kan leva ett lugnt och "normalt" liv. Mitt liv är sjukt många gånger, men jag skulle aldrig byta ut det ändå. Hade jag haft med mig ett kamerateam denna vecka så tror jag det skulle blivit en riktigt bra film. Vid ett tillfälle i lördags morse så hände det för mycket för att jag själv ens skulle hänga med, och jag är oftast beredd på det mesta. Aivan ko filmissä - så kan man summera veckan.

Veckan har handlat mycket om vänskap. Det har handlat om respekt och att finnas till för dina närmaste vänner. Jag tror att vi ibland behöver varandra mer än vad vi kan förstå. Och då och då blir vi påminda om hur starka vi är tillsammans och att vi är en familj. Behöver någon av oss spy så finns det många händer som håller upp ditt hår. För mig är det trygghet, kärlek och respekt.

Man lär sig nya saker för varje dag som går. Jag vet numera även hur vidrigt det känns att bli kränkt av någon som borde stå dig nära. Hur girighet kan få människor att betee sig på ett sådant sätt som är oförlåtligt. Jag kommer aldrig att kunna glömma och förlåta och jag kommer aldrig att kunna förstå. Jag kommer aldrig ens vilja förstå.

Att tiden går för fort är ingen nyhet. Att kramas känns underbart. Att lära sig nya saker är stimulerande. Att lita på någon är svårt.

Mitt i allt kaos så har veckan som gått även fått mig att känna en ny sorts kärlek. Den är till min fina Bruno som jag som bäst håller på att lära känna. Han blir charmigare och sötare för varje dag som går : )

Godnatt

ÅH - idag är man sliten kan jag säga, men det var det definitivt värt! 

Vi hade en fantastisk dag och kväll igår - fina klänningar, god mat/dryck och fantastiskt mycket skratt :)

Efter klänningsprovningarna hade vi bokat bord på ett galet ställe i Vasastan - Cliff Barnes. Efter att köket stängt på stället så tar musiken över och klackarna slås i taket ORDAGRANT!

Trots att man är helt sliten idag och en rejäl slant fattigare så kan jag fortfarande få ett leende på läpparna då jag tänker på gårdagen - instämmer alltså med Zara, vilka vänner!!!

Nu är det soffan som gäller...tack för mig!

Vilken härlig helg. På alla möjliga sätt och vis. Mina vänner är underbart vackra människor. Lucky me. Allt har varit så härligt och precis som på film. Aivan ko filmissä. Allt är så stort hela tiden. Vackert. Precis som jag vill ha det. Mycket och ofta. Glädje och skratt. Det här gör vi om.

Tack

Nu ska jag och Bruno lyssna på en låt från en annan Bruno som är tillägnad mina kompisar:

Shit vilken dag vi haft!!!

Beppo skall bli bortgift inkommande sommar och idag var det dags för att hitta THE dress.

Vi började med brunch med tjejerna hos bruden och laddade kamerorna...

Let the show begin :)

Miss Aspholme...hmmm, vad tror ni om den här?

Jag hittade min favorit - mössan var ju pricken över i:et!

This is going to be a fight - eller också får de dela?!

...behind the scenes...

to be continued :)