2010

 

Ja men vilken dag alltså!! Danne och Pekka har landat i stan, Tina är på ingående och det är fredag! Det känns som att alla är tokladdade inför helgens 30-års kalas och det kan inte bli annat än bra! Som jag precis sa till födelsedagsbarnet; När är vi alla samlade såhär nästa gång? Det kan dröja ett tag så det är bäst att njuta fullt ut nu i helgen : )

 

Imorse var jag som sagt, uppe med tuppen, och är otroligt pigg idag. Men jag går säkert på någon slags adrenalinkick för att jag är så glad över att träffa alla gamla vänner från byn. Tina känns som en syster för mig och jag har alltid så himla skoj med henne.

 

 

Nu ska jag ut på en fredagslunch, kan bli sushi eller något annat gott. jag hoppas alla får en lika bra dag som jag hittills haft i alla fall.

 

Kärlek till er alla!

 

 

Idag är jag i farten tidigt! Jag har tagit mig en dusch, gjort frukost och kollar på nyhetsmorgon. Det är mörkt ute och jag har ljus tända, såhär borde varje morgon vara. Ingen stress, bara mys..

 

 

 

Under de senaste 54 timmarna har jag varit med om en MYCKET intressant resa. Tidigt i tisdags morse åkte jag iväg tillsammans med 13 kollegor till en gård 45km utanför Stockholm för att göra en ganska omfattande teambuiding. Målet var att arbeta ihop oss som grupp på ett ganska grundligt sätt.

 

 

Jag är enormt intressrad av människobeteende, hur människor fungerar i grupp och framför allt hur man kan påverka detta. Samtidigt som jag motoiveras av att jobba med och bearbeta frågor inom detta område så har jag full respekt för vad det kräver av mig för att utvecklas rent praktiskt.

 

Vi har haft väldigt intensiva dagar med arbetspass som sträckt sig från åtta till åtta med efterföljande middagar. Till hjälp hade vi två personer som är specialiserade inom området och vägledde oss genom arbetet. Dagarna har fyllts av en massa olika aktiviteter och uppgifter; djupare självpresentationer där man verkligen gått på djupet, olika "lekar" för att påvisa betydelsen/konsekvenser av olika beteenden, reflektionsrundor, feedback etc. Jag har inte bara lärt mig massor om alla mina kollegor utan också om mig själv! 

 

I vanliga fall har jag oftast full koll på vad det är som skall göras och när då vi jobba, jag har full koll på agendan. Under dessa dagar viste vi egentligen bara varför vi var samlade, men inte exakt vad som skulle hända och hur vi skulle bygga upp arbetet. Ovissheten leder till att man konstant är allert och på hugget  - full fokus oavsett vad som skulle göras. Det är nog en av de största orsakerna till varför jag just nu känner mig helt död, men även i och med all tankeverksamhet och alla känslor.

 

 

Samtidigt som jag känner mig "upphängd och nersläppt" så har jag en stor tomhet/ångest/saknad. Tomhet för att bubblan är spräckt, ångest för att allt är över och saknad efter stämningen och personerna. Det är ofta såhär för mig efter upplevelser som varit intensiva, där man kommit in i en stämning och en bubbla som man trivts i. Det tar ett tag innan jag vaknar upp igen. Just nu är känns det som om jag knapt vet vad som hänt, vad det är jag varit med om - jag har tusen tankar i huvudet. Det jag vet är att jag inte kan förklara för min omgivning om upplevelsen, den måste upplevas för att man skall få samma känsla.

 

Jag tog med mig ett nytt favorit citat av min kollega, Jonas: "ett problem är inte ett problem om det inte finns en lösning - finns det ingen lösning så är det uppenbarligen inte underkategorin problem, då är det nåt annat..."

 

 

 

Nu är det färdigt med jobb för idag. Jag ska springa ut på lite ärenden och sen ska jag fira min ICE som fyllde år häromdagen. In Case of Emergency. Ni känner väl till det? För er som inte vet så kan man lägga in en persons telefonnummer i mobilen och spara det på namnet "ICE". Det ska vara en kod för, vart du än befinner dig i världen, vem man ska kontakta ifall något allvarligt händer dig. Kul om det funkar. Tur är väl att det aldrig har behövts användas för min del. Jag tycker det mest är lite småkomiskt när det står ICE på telefonen.

 

Hur som helst så blir det middag och lite kaffe och tårta efter det, mysigt såhär en torsdag. På tal om torsdag så är det helt sinnessjukt hur fort den här veckan har gått!! Det känns seriöst som att det är måndag typ. Men inte ska jag klaga för det, för imorgon fredag så kommer min älskade Tina till mig. Min kära granne från byn som nu bor i Göteborg. Vi ska mysa hemma hos Henke som också kommer från byn och bor i stan. Sen vet man aldrig vars vinden bär oss, kanske vi går ut på en drink eller två och njutar av fredagen. Men det blir nog en ganska lugn kväll så vi orkar med den stora festen på lördag!! Dock så är det fler bybor som också kommer till stan på fredag, och det kan ju vara svårt att inte vara uppe sent och umgås så man hinner träffa alla maximalt under helgen.

 

Nåväl, nu ska jag ut i regnet. Fan vad änglarna pissar idag.

 


Var det inte Alfons som sa så? Ibland, gällande vissa saker så borde jag kanske döpas om till Agneta Zara Alfons Magdalena Åberg. Varför drar jag ut på vissa saker? Ok, tråkiga saker som att gå till banken eller sånt skit, fine. Men hallåååå när det är saker jag tycker är roligt?? Imorse på väg till jobbet gick jag förbi ett tidningsställ vid medis. Jag brukar inte läsa dessa gratis tidningar men till min förtjusning såg jag att det var ett reportage om Hoffmaestro på framsidan! Självklart ryckte jag ett ex! Tidningen ligger i min väska, oläst än så länge, jag tar det nog på lunchen i lugn och ro. Problemet är bara att sen jag plockade upp tidningen och la den i min väska så har jag vart förbannad på mig själv. VARFÖR har jag fortfarande inte sett Hoffmaestro live? Jag lyssnar på deras musik flera gånger i veckan, älskar att gå på konsert och fattar inte vad jag håller på med!? Jag känner ju för fan till och med killen som jobbar med dom!! Det här är såå olikt mig. Jag har för faan roadtrippat med Jennie till Dalarna för att se Europe utan att vara ens i närheten ett lika stort fan av dom som av Hoffmaestro. Har jag blivit tråkig och bekväm?

 

 

Sist Hoffmaestro spelade i Stockholm så var det visserligen kaos med en massa folk som inte ens rymdes in på grönan och jag var i Luleå. Men den gamla vanliga Zara skulle ha packat ihop en väska med partykläder, lurat med mig en kompis och dragit till första bästa stad där dom spelar. För spänningen, för roadtrippens skull, sällskapet och musiken såklart. Vad tror jag, att dom ska ramla ner i min brevlåda och köra en privat konsert för mig medans jag kan ligga i soffan och äta chips?

 

Hoja, har jag blivit gammal och tråkig och vuxen? Någon som vill göra en galen roadtripp, anyone? Jag är på!!!