Jag kan inte låta bli att förundras över att det måste finnas någon slags tankeläsning. En mental kontakt människor emellan. För mig händer det gång på gång med en och samma person. När jag behöver dig som mest så finns du där som ett brev i brevinkastet, utan att jag ber dig. Är det bara en slump, en knasig tillfällighet? Eller är det så att vi har ett band mellan oss som inte går att förklara? Vi är ju vi. På ett sätt som är mäktigare än kärleken.

Tack för att du är den du är. För allt du gör för mig. Tack för att du finns.

Men jag tror seriöst att jag hade mindre huvudvärk för några år sedan. Man blir ju klokare med åren men fan vad nice det var att vara naiv. Underbart! Hittade lite gamla bilder från typ 4 år tillbaks. Då var hela livet en fest och man hade ingen aning om vad som skulle hända i framtiden. Helt sjukt, jag minns varenda en av dessa bilder som tagits som om det vore igår och jag kan lugnt se tillbaks på tiden och konstatera att jag haft galet kul. Hoppas på en lika härlig framtid!

Glasögonormar på Kvarnen..

Födelsedagsfirande för Kraako (ja, jag hade vart utomlands!)

80-tals ferre hos Seppo. Vi var ju stört snygga.

Halloween hos Micke. Vi var dom enda utklädda. Galet vågade outfits!

Finlandskryssning, hahhaa!! : )

Damernas. I say no more.

Sommarparty hos Seppo!

Naaae inte ska vi gå och bli bittra nu. Men ibland är allt bara för jävla orättvist! Jag önskar jag hade superkrafter så jag kunde rädda alla jag tycker om från all olycka som kan tänkas hända. För alltid. Om jag hade kunnat så hade jag förminskat alla jag älskar till små små små pyttemini människor, lagt ner alla i en burk och skyddat alla från världen, för alltid i all evighet. Då hade jag mått bra.

Dom senaste dagarna har vart långa som ett helt liv. Jag lovar. På riktigt. Åtminstone som ett halvt liv. Jag är så tacksam för alla underbara vänner jag har. Vad vore den här planeten utan alla fina människor? Inte värd att stanna på för en sekund.

Tollapekka och Jonnie Hill. Två av många fina människor jag känner.