2011

 

Tisdag.

Japp - idag är det tisdag...en dag i veckan som oftast brukar passera rätt obemärkt, man kan nästan kalla tisdagar till utfyllnadsdagar nu för tiden.  Om man kommer från Vasa och är finladssvensk så har tisdagar en mening - umgås, dricka öl och bli salongsberusad på Olivers Inn.

 

...och det var precis vad vi Vasa-people gjorde idag då vi sammanstrålade på Lilla Hotellbaren...fina människor de där Österbottningarna! Tack Ida-Lina, Frank, Mistu och Jonta.

 

 

...fick mig att sakna Vasa, Vänner och Vin!

 

OCH - kika förbi hos Frank A Unger, fruktansvärt duktig. 

 

Jag har tränat med mamman. Vilken PT hon är! Jag drar dit henne och hon peppar mig där, bra kombo. Harald var också där, biffigare än någonsin. Som belöning för dagens slit så köpte jag mig ett par skor. Voi video vad dyrt mitt nya liv är.

 

 

 

Det vanliga Svenssonlivet smyger sig på.. Som igår.. Jag jobbade under dagen, sen åt jag middag, tränade skiten ur mig, bastade, åt igen, och somnade. Mer spännande än så vart det ej. Det känns lite olustigt. Jag tror jag trivs, men jag har inte bestämt mig än. Jag vill aldrig vara en hamster i ett hjul som bara kör på i samma spår, vecka ut och vecka in. Eller är jag redan en hamster utan att veta om det? Pax att vara en guldhamster och heta Guldis då i så fall. Det skulle passa mig. Då vill jag ha lång päls också, så att det fastnar sågspån i arslet på mig när jag går. Det tycker jag är gulligt.

 

 

Jag kom att tänka på denna bild som togs i helgen. Jag hade gärna suttit under en palm nånstans i värmen och druckit singha nu. När jag studerar bilden ser jag ju att jag fan är lik en hamster. Helvetti.

 

Ja vilken helg! Jag tror inte den hade kunnat bli bättre : ) Den fick ett fint avslut igår också. Efter min och Tildas shoppingrunda så åt vi middag och avslutade kvällen med ett SATC race hemma hos henne. Jag är för ovanlighetens skull, väldigt pigg och kry idag. Måndagar brukar annars vara min sämsta dag i veckan.. Men, jag tror att jag äntligen har hittat någon form av balans i mitt liv. Det tog mig ganska många år. Det känns som att poletten ramlade ner någon gång i torsdags. Jag bestämde mig för att fortsätta att leva fullt ut men att ändra fokus litegrann.. Från att konstant gå "all in" i allt hela tiden så har jag funnit tjusningen i gråskalan. Den gyllene medelvägen jag inte kunnat se tidigare. Den har jag hittat nu. Eller kanske jag hittat den innan, men först nu är jag redo för att ta in det, och det funkar klockrent hittills.

 

Gårdagens middag. Vi bantar inte.

 

Det är kanske nu jag är vuxen. När svart eller vitt ej längre existerar. Jag inser mer än någonsin att jag istället för att döma ser att alla situationer och alla beslut har sin förklaring. Jag ser oss människor som små varelser som alla är likadana. Vi går runt här på jorden, fuckar upp i tid och otid, alla med samma mål om att älska och få bli älskade.

 


Sedan någon vecka tillbaka hade vi bestämt med tjejerna om att ses i fredags efter jobbet. På fröken Toolanens initiativ beslöt vi oss för att samlas hemma hos mig. I och med löningen så hade jag en intensiv vecka på jobbet - så ingen var gladare än jag över att "nollställa" och prata annat än jobb.

 

Egentligen ropade min kropp efter vila, men det var inte svårt att ignorera då tjejerna ramlade in med en energinivå utöver det vanliga. Det blev skumpa, drinkar, tårta, snittar, skvaller, Soap Bar, taxiresor, Berns Salonger...o.s.v

 

 

Lördagen - ja, egentligen finns det inte så mycket att säga om den...annat än att jag har världens bästa vänner. Vid 14-tiden dök Sepide upp och överraskade mig med Thaimat. Haha - humorn var på världelöst dålig nivå och energin var obefintlig. Vid 17-tiden ramlade Zara in med ambitionen om att vi skulle kliva på igen. Vi gjorde ett halvhjärtat försök, men konstaterade ganska snabbt att det räckte med middag, melodifestival och något glas mousserande för att sänka oss.

 

Det positiva med den lugna lördagen var ju självklart att energin för en rejäl shoppingrunda infann sig idag - en skön dag längs med Götgatsbacken.

 

Och än en gång kan jag konstatera att jag inte bara älskar mina vänner utan även min del av söder!