Kunde inte ha fått en bättre start på denna dag än frukost med fröken Inkilä-to-be :)

 

 

i övrigt går dessa dagar i sann flyttanda...jag har tillsammans med 3 kära kollegor hållit i ett flyttprojekt sedan hösten som vi nu ror i land...så jäkla skönt!

 

Annars...noterade i veckan att en landsman gått och dött - Mika Myllylä (finsk skidåkare), vila i frid! Läste ett mycket fint citat av honom också: "det viktiga är inte hur många gånger du faller utan hur många gånger du lyckas resa dig!", tar det till mig och anammar...

 

Efter det förra inlägget förstår ni väl att nu är det mer eller mindre kaninmat som gäller för min del! Och fisk. Det får mig att sakna min bobokanin Bruno.. Jag kan inte ens titta på en morot utan att tänka på honom. För att inte tala om hur jag saknar när jag ser lite sallad. Hemskt. 

 

Kaninimatilainen

 

Min gamla släpvagn påminnde mig häromdagen om vår söta fina vovve som vi hade en gång i tiden (alltså jag hade inte glömt bort honom men ni fattar hur jag menar) och faaan vad jag började sakna vovvsingen också. Urs! När jag kommer hem idag ska jag krama min mjukisdjursråtta i en timme. Sen ska jag borsta honom, sätta honom i koppel och gå ut på en promenad. Nä. Så sjuk är jag inte. Men nästan.

 

Råttan