Hola! Dagens datum är ju galet!! Vars tog sommaren vägen undrar jag? Och vad hände med allt? Inget blev som jag hade tänkt mig. Verkligen inget. Och lika glad är jag för det, men gladast är nog räven. Eller vänta nu, vem är räven?

 

Okej. Ikväll drar jag till Götet. Loveley. Jag behöver Göteborg och jag tror att Göteborg behöver mig. Jag fattar oftast något beslut när jag är i staden där alla heter Glenn. Där får jag liksom tid för reflektion. Det är som att jag blir en liten pippifågel som flyger runt mig själv och ser mig leva mitt liv i Stockholm, fast uppifrån såklart. Under flygturen sker en analys och efter det en konferens mellan pippin och mig. Sen tar vi befälet. Tillsammans.

 

Ööööh... ni hänger väl med va?

 

Ungefär såhär ser den ut. Fast lite

smalare. Söt va?

 


Okej, hösten är officiellt kommen!

Trängseln på tunnelbanan är åter igen ett faktum - att få en sittplats är bara att drömma om, du skall snarare vara glad om dina närmsta medresenärer är fräscha nog att de använder deo/parfym med tanke på att du högst antagligen står med näsan tryckt mot någon armhåla.

 

Nåväl, jag brukar sporta med att trycka i mina iPhonelurar och drömma mig bort för att förtränga tid och rum då jag transporterar mig. Just idag lyssnade jag för ovanlighetens skull på Mixmegapol och dess nyhetssändningn...

 

Det är få grejer som retar mig, men ett utav nyhetsinslagen fick mig att reagera. "Statistika centralbyrån har precis konstaterat att kvinnor i snitt jobbar 14 minuter mindre om dagen i hemmet jämfört med tidigare och att männens tid för arbete i hemmet ökat med 11 minuter/dag". Detta kastades in som en "by the way-kommentar"... som en lösryckt inflikning? Då jag själv även läst lite statistik så är jag fullt medveten om att man utan problem kan presentera information utifrån önska resultat. Som i detta fall: vad är utgångsläget, att kvinnor nu jobbar 3h/dag i hemmet och män 5h/dag?!

 

Sänds denna nyhet för att jävlas med folk och väcka debatt eller var är det egentliga syftet? Vad skall Svensson/Meikäläinen med den informationen? Av någon anledning slirar jag direkt in på jämställdhet...

 

Visst, jag kan hålla med om att det skall vara jämställt i samhället, men personligen så tycker jag att det tagits till en ny/egen nivå. Jag jobbar inom en mansdominerad bransch (och har gjort de senaste 5 åren), men kan själv nästan känna mig förolämpad som tjej då det hänt att man lagt upp kvoteringsmål för rekrytering?! Trots att jag själv är av det kvinliga könet kan jag alltså bli irriterad över att man skulle välja en kvinna före en man för att uppnå ett mål trots att  mannen skulle vara bättre lämpad för rollen. Är inte det som att skjuta sig i foten? Vad hände med "rätt person på rätt plats" - oavsett om man är man, kvinna, gay, hetero, 20 år eller 55 år?

 

Jag hyser inga agg mot människor som slår ett slag för det man brinner för, även när det kommer till jämställdhetsfrågor - det skall man absolut. Men vad gäller bemötande i samhället, arbetslivet och socialt så tror jag dock att det handlar om attityd. Beter man sig som om man är i underläge så bemöts du högst antagligen på det sättet också. Nu kan jag inte komma på att jag skulle ha blivit fel-/särbehandlad varken på jobb eller privat på grund av att jag är tjej, men skulle den situationen förekomma så är det snarare den andra personen som jag ser att förlorar på agerandet.

 

OVER AND OUT!

 

Min hjärna känns lite bortblåst just nu, men det tar sig.. Så bra det kan gällande lill-hjärnan min, det är ju inte alltid den är med i matchen.

 


  En dag som denna så tar det på krafterna att manipulera sig till att tänka positivt! Men jag jobbar hårt på det!! Därför ska jag göra en glad lista över vad som gör mig lycklig just nu:

 

1. Göteborg imorgon. Jo det är sant, bara tanken på Götet får mig glad.

 

2. Alla fina människor som bor i Göteborg som jag snart får träffa.

 

3. Mat. Det gör alltid mig och min inneboende Stig på glatt humör.

 

4. Livet i sig. Jag är ju glad på det egentligen!!

 

5. Pirr i magen som uppstår av varierande saker. (Kan vara hunger?)

 

Och såklart en massa massa annat som min familj och mina vänner och ytliga saker som skor och annat skit : ) Vet ni vad, kan ni inte hjälpa mig idag?? Berätta vad som gör er glada!??


Det är väl naivt att gå runt och tro att livet skulle vara enkelt för en stund, jag vet. Men jag faller jämt tillbaks till de positiva tankarna. Det är kanske därför jag blir så sårad. Gårdagen kan möjligtvis gå till historien för flest tunga saker som kan hända på en och samma dag. Jag kan bara inte låta bli att bli arg. Jag blir så arg så jag blir matt. Varför händer det alltid dom bästa?

 

Mitt i allt kaos så ringer min livlina som är hundratals mil bort. Livlinan ringer alltid när jag är nära på att tappa det. Precis innan jag faller. Livlinan verkar känna det i sin själ hur långt ifrån varandra vi än är. Det finns något oss emellan som är svårt att beskriva. Sorgen utbyts till någon slags styrka som blir någon slags hopp som blir någon slags glädje i någon slags sorg.

 

Och allt jag vet när jag stänger mina gröna för kvällen, och när jag öppnade dom imorse, är att det enda alternativ som finns är att kämpa för dem som har det tungt. Och jag hoppas. Jag hoppas innerligt att ingen tar sitt liv förgivet.