Upyours!

Nu kan man lugnt säga att tristessen har tagit vid. Jag känner mig inlåst, som en tysk fånge i en bunker. "Du måste stanna hemma 48 timmar efter att du lagt sista pizzan" fick jag höra idag. Kul. Jättekul. Pröva själv att stänga in ett ADHD barn i en skokartong. Det positiva i det hela är ju att jag givetvis känner mig lite bättre, annars hade jag ju fortfarande vart däckad och knappt märkt av tiden. Jag vet att jag inte är helt frisk ännu men bara vetskapen av att jag MÅSTE vara hemma ger mig damp.

Jag hänger mycket på youtube. Där kan jag lätt försvinna i några timmar. Jag lyssnar på gamla låtar och konstaterar att alla var ganska fula på 80-talet. Men det tycker man säkert att vi också är nu om 20 år. Det är sjukt synd att youtube inte alltid funnits förresten, tänk vad mycket roligare saker man kunnat hitta där då.

Töntiga låtar som är något mellanting och bara tråk är inte min grej. Jag gillar mer när det är tydligt och av eller på, inte som i den här låten nedan. Den lägger jag endast upp för att texten fick mig att tänka till. Jag borde ta mer chanser här i livet. Gällande allt. Det tror jag många borde göra. Men det är läskigt. Jag kan ju inte ens vara med i ett kortspel om jag inte vet att jag förmodligen vinner. Har jag alltid vart såhär? Nu känner jag mig som världens fegis. Har jag aldrig gjort något modigt? Har jag vart instängd här för länge? Ska det vara trettio små små små rosa kaniner som skuttar runt här överallt?

Natten till tisdagen hade jag svårt att somna, jag låg och vred mig som en daggmask med damp i sängen. Jag funderade, svettades, och började må lite illa.. Jag tänkte på att jag på tisdag hade tid hos tandis för att dra ut en tand. Jag hatar ju att gå till tandläkaren och har vetat om att jag förr eller senare måste dra ut gaddjäveln, men nu var det ju bara några timmar bort, så jag tänkte att jag kanske mådde lite illa därför..

JO HEJ!! Någon timme senare låg jag däckad i badrummet, jag fick magsjuka!!!! Jag besparar er detaljerna om hur ofta jag spytt, men fy faan säger jag bara. Just nu känns det som att det skulle vart a piece of cake att dra ut gaddhelvetet, men jag fick ju inte direkt välja. Det känns som att gårdagen inte funnits, som att det är tisdag idag. Vad hände, dagen bara försvann? Nu ser jag ljuset i alla fall. Börjar sakta men säkert att känna mig bättre.

Det känns som lite typiskt. Jag var råpeppad på att träna massor i veckan. Nåväl, jag har ju fått värsta bantningskuren på köpet i alla fall. Detoxad från både det ena och det andra är man ju också. Nu ska jag kämpa i mig lite middag:

Känns som om det är rätt mycket på gång nu, jag har för avsikt att få min fina våning renoverad i vår...nu har jag fan bott här i tre och ett halvt år och fortgfarande inte fått tummen ur. Jag måste faktiskt erkänna att jag börjar bli jäkligt trött på att man skall behöva fixa precis allting själv hela jäkla tiden - vär är min händiga och glada sambo då jag behöver honom? Bästa lösningen skulle ju vara om man hyra in en?!

Ikväll blev det hur som helst varma kanelbullar med kall mjölk medan jag planerade renoveringsprojektet - det gäller att hitta sina motivationshöjare! 

Vi tar en låt på det tror jag!

Helt plötsligt någon gång under gårdagen drabbades jag av träningsabstinens. Den bara kom helt från ingenstans. Jag var så less på mig själv idag så jag tog äntligen tag i saken. Jag avbokade mina kvällsplaner, gick hem efter jobbet, åt en snabb middag och drog och köpte mig ett årskort! Jag fick sällskap av den fina mamman i gänget och vi tränade skiten ur oss! : ) Skönt som fan.

Mitt mål är att inom en snar framtid kunna klä mig som Vivian i Pretty Woman utan att skämmas. (Jag tror dock inte att det kommer att hända, hookerstilen känns lite yesterday, men jag vill bara veta att jag kan.) Just det, sen så ska jag vara snygg och vältränad i resten av mitt liv, skaffa barn, och bli en sjukt het milf.

NU JÄVLAR!!!

 I det här med att jag skulle sluta tänka. Det gick bra en kort stund och sen gick det ungefär åt helvete, och sen gick det lite bra igen, och så åt helvete igen. Men hey, jag kämpar på.. Lite svackor och återfall måste ju vara ok? Det får ju till och med alkoholisterna ha!? Nu är det ju en ny vecka med nya tag. Mindre tänk och träning på gym hade jag tänkt lyckas med. Eventuellt så flikar jag in ett lite mer vuxnare och ordningsammare liv på min agenda också. Kanske. Den som lever får se.