Idag fyller han som jag hoppas ska vara min för evigt år. 29 år.
Vi är inte på samma ställe. Det är 70 mil av skog, fjäll och sjöar emellan.
Jag kan inte fira honom. Istället sitter jag uppe och kollar på 'Apocalyps Now' och tänker på hur lycklig jag är som har den finaste människan någonsin, som min.
Snart åker vi på roadtrip i en månad och stör ihjäl oss på varandra för att jag blir sprallig i hela kroppen av att sitta stil i bilen och för att han blir rastlös när det inte är bra vågor att surfa. I höst delar vi på ett tvillingpar av nycklar till en lägenhet som inte är min eller hans. Utan vår.
Jag behöver inte veta att vi varit ihop i exakt ett och ett halvt år snart. Det räcker med att veta att det varit de bästa 18 månaderna i mitt liv.
Jag älskar dig Mikael.
its the smell of victory.