Nu vill jag packa ihop mina grejer, säga hej då till sista skolarbetet, placera en vidbrettad hatt på huvudet, lägga armbågen ut genom fönstret och styra bilen mot södra Europa.

Det märks på kommentarerna att folk känner vittringen av sommar. Och det känns även på mig att det skulle vara fint med långa dagar i solen. Men vi kör några veckor till och sen blir det

solen i ögonen, vinden i håret och salt havsvatten i en månad.

I lördags såg jag ut lite såhär på Basar Under.

Klänning, Stadsmissionen. Halsband med turkos, present från papi köpt i Kuala Lumpur.

Sammetsrosett, Jessicas. Och så blekrosa träskor på det!

Bilderna har min Bea tagit. Densamma Bea som igår gav mig ungefär världens bästa födelsedagsgoodiebag! Fylld med precis, ungefär ALLT jag tycker om.

Jag försöker alltid att kolla in åtminstone en second handaffär när jag är i nya, mindre städer. I Stockholm vet butiksägarna precis vad allt är värt och tar betalt för det med råge. På mindre platser kan man därför ibland göra de där rejäla fynden eftersom trenden med andra hand inte är riktigt lika gigantisk ofta.

I Växjö för ett par veckor sedan hittade jag inte så jättemycket som föll mig i smaken i klädväg, däremot fann jag ett en näve dekorationstoffsar. Jag använder dem som långa halsband, som accessoar på väskor eller fäster dem, som jag visade igår, i hällorna på jeansshortsen.

I höst kommer jag ta 70-talsgarderoben och blanda den med bohemisk barock och orientaliska influenser och då misstänker jag att dessa toffsar kommer att bli perfekta.

Mina smycken är överallt i lägenheten. Man hittar dem på golvet, i fönsterkarmarna, i soffan, på diskbänken, i väskor och under böcker. Eftersom mina halsband hänger på väggen så är det resten som ligger drällande överallt.

Lösningen hittade jag i en burk med flera våningar som Grisen fått av sin morfar.

Rymmer hur många armband, örhängen och annat krimskrams som helst. Dessutom är den jäkligt fin och dekorativ! 50-talsretro när den är som bäst helt enkelt.

Jag är inget fan av högtider. Tycker att jul kan vara så himla jobbigt. Man MÅSTE liksom vara superlycklig. Det gör mig olycklig. Påsk känns så forcerat. Midsommar alldeles för märkligt påhittat. Födelsedagen är ju förvisso ingen högtidsdag men den är ändå lite i densamma genre. En dag där förväntningarna är höga på precis allt.

Därför hade jag planerna på att ha en otroligt lugn liten tillställning där det mesta gick ut på att äta kakor och prata strunt i mitt kök. Och trots smärre kaos runtomkring blev det precis så. Och jag är så glad. Inte ett kort tog jag, jag var inte särskilt uppklädd och jag satt mest på golvet och njöt av att ha fina vänner och en sockerstinn mage.

TACK alla för era, såsom det känns, miljoner gratulationer på bloggen, facebook och telefon. Bästa presenterna från såväl familj som vänner och mannen i mitt liv. Jag älskar er allihopa.

Mina fina pojkar på whatsupsthlm överraskade mig dessutom med att haffa domänen till aenigma också så nu kan ni knattra in aenigma.se och komma direkt hit!

Jag hade inte alls på mig det här. Men en annan dag hade jag det. Så, ja.

Wedges, Banana Republic. (Köpta i New York) Jeansshorts, H&M.

Jeansskjorta, Grisens. Spetsjacka, Myrorna. Toffsgrej, Myrorna.