Jag har ärvt ett par tydliga saker från min mamma. Hennes sommarfräknar, förtjusning i hästar och kärlek till van Gogh. Jag minns inte första gången jag stod framför en van Gogh men jag har tydliga minnen när jag började att älska dem. Det var färgerna. Det mustiga i färger som inte alltid är särskilt mustiga. De nästintill nitiska, maniska små prickarna och linjerna som binder ihop mönster som blir till former som blir till landskap, porträtt och stilleben.

Min absoluta favorit är 'Starry skies'. Jag har målat tavlor med dess himmel som förebild. Haft den som inspiration när jag ritat egna klädkollektioner. Stirrat mig blind på dess virvlar.

Någonting jag inte ärvt från min mamma är hennes obehag inför det oändliga i rymden. Där hon ser läskiga tomrum blir jag nyfiken över oändligheten.

Jag älskar himlar och rymden och jag misstänker att det är van Goghs förtjänst.

Det är kanske inte därför så konstigt att jag efter Christopher Kanes kollektion fått en mindre besatthet vid hans rymdmönstrade kollektion. Jag associerar till 'Starry Skies' och även om ett par tusen dollar är betydligt saftigare än vad jag vill betala så känns chansen en smula större att jag någon gång kan en av Kanes klänningar i mitt ägo än självaste 'Starry Skies'.

Grejen är bara att om jag nu någon gång skulle lägga vantarna på en Kaneklänning med rymdmönstrena så är det enbart för mönstrets skull och inte klänningarna. Gillar inte modellerna nämligen. Känns tråkigt och oinspirerande. För inte tala om skorna till.

Men om man vill finna något billigare, och kanske i annan modell så trillar man antingen på Acne eller Monki och där finns det bara lösa och slängiga jersey/bomullslinnen. Jag vill ha en spejsig klänning!

Så tills jag antingen har en van Gogh med himlaströmmar eller en Kane med en sprakande nebulosa googlar jag sönder aurora borealis (mycket finare på latin) och galaxer.

Så kanske jag försöker mig på att sprätta färg på svart papper för nedanstående effekt eller att skapa magi på mina fingernaglar som längst ned.

Pic. 1 2 3 4, Google. 5, Monki. 6, oh mon dieu. 7, Modette.

edit. Nu är jag inget fan av 90-talstighta/korta/gymdräktsmaterialiga klänningar men mönstret på fröken Engmans blåsa! Spaaaaaaaace!

Ni kommer ihåg när man var liten och bytlånade kläder ur sina bästa vänners garderob? Sjukt bra grej. Nya kläder alldeles gratis, ett varierat utbud på studs och när man lessnat var det bara att lämna tillbaka.

   Innan jul lånade jag en smått fantastisk kjol av Fanny.

Jag älskar ju det bohemiska 70-talet men hon tyckte att jag skulle prova det lite mer dressade och propsade på att jag skulle pröva en rutig, hellång kjol i ull. Låter makalöst tråkigt men är makalöst fin. Sitter som en smäck och får mig att känna mig en smula lång dessutom!

Sjukt svårt att få den rättvis på bild men den är det där sortens plagg som faller perfekt, rör sig precis rätt runt kroppen och har den där gedigna känslan av riktigt bra kvalitet.

Tacka vet jag vintage.

Ullkjol, vintage. T-shirt, Ida Pyk.

Hörrni, nu är det så att det är smygpremiär på första avsnittet av Stylisterna redan IDAG!

Jag har precis sett klart de första skälvande, skrämmande, skrattframkallande och ibland smått skeptiska 20 minutersavsnittet. Var så illamående nervös då jag inte sett mer än någon annan av avsnittens slutgiltiga resultat. Att se sig själv är bisarrt.

Vänner, ser jag alltid ut som en liten oborstad tjockis till hamster?

Nog snackat, terapisamtalen tar jag med mina meddeltagare i programmet, vill ni kika så kan ni göra det direkt här:

Gult nagellack från Spanien.

Ringar från v. till h. Present, antikmässa, arvegods.

Hos Agnes B (vart annars liksom? Tjejen har koll på allt!) hittade jag Gareth Pughs videovisning för i år. Mycket möjligt att den inte skiljer sig särskilt mycket från förra årets men jag gillar den verkligen. Vill man se något vackert så tycker jag att den definitivt är värd sina tio minuter.

En annan favorit i filmformat är ju den numera klassiska Alexander McQueenvisningen med Kate Moss som sagoväsen till hologram. Genialiskt i sin skönhet.

Men min favorit är ändå alltid Pradas 'Trembled Blossom'.

Jag älskar allting med art noveau-vibbar. Och färg. Och lekfullhet.