Pic. Stylebaad.

Det må vara vinter alldeles strax och det må inte heller vara ännu en jacka jag behöver. Men en kombination av kimonomodell och färgerna lila, brons och gult får mitt hjärta att picka.

Såäre'bara.

Jag kan börja med att ursäkta för konstiga bilder som är åt ungefär alla håll förutom de som de ska vara åt. Men jag vill ändå lägga upp dom så ni får se liiite hur fint det var när jag och Natha var på galleri igår!

På galleri Talent ställer unga, nya och lovande konstnärer ut sina verk i en salig blandning utav uttryckssätt, material, stilar och former. Allt ifrån små pins till affischer, handbundna skrivböcker och knäppa tavlor. Jag älskade ungefär varenda centimeter och tänker mig att Sandra skulle gjort densamma!

Har tyvärr inga namn eftersom det var alldeles för trångt för att stå och plita ned på en papperssnutt men är ni nyfikna så gå in på deras eminenta hemsida eller helt enkelt, gå dit och kika själva! Kocksgatan 23 är adressen.

1. Affisch med siluetter av bra djur. Vill ha den bredvid min universala mataffisch i hallen. 2, 3, 4. Varför inte köpa små set med stämplar från din favoritstad? 5. Hötorgskonst med inslag av dystopiska apor. Älskar't. 6. Så fin på riktigt. Förlåt för dålig bild. Men det är monstertvillingar. 7. Vykort med bra grejer. 8. Pixliga fåglar att tycka om. 9. Numrerade, och alltså i begränsad upplaga, screentryckta affischer. 10. Är som vanligt en sucker för bra belsyning.

Nu fick jag ju förvisso se dessa omslag ett bra tag innan de kom ut i butik men det är ÄNDÅ så himla kul att se resultaten med sin rätta layout och allting såhär.

Dessa omslag, och modejobb innuti tidningen, jobbade vi med under en galet intensiv helg för ett tag sedan. Bons modechef Marcus Söder stod för stylingen och jag assade.

Min favorit är nog Karin Hansson i Altewai.Saome. Både för kläderna och hennes

galet intensiva ögon. Vilken är din?

Nästan lika mycket som jag per automatik kikar på vad människor har på sig när jag träffar dem, lika mycket är jag extremt nyfiken i hur människor har det hemma.

Jag älskar ju själv att möblera om, fixa runt och hitta nya grejer till lägenheten så att se hur andra har det hemmavid är ofta på samma nivå som att kika i någons garderob.

Min och Mikaels lägenhet får ni se lite då och då och den går ju i ett ganska bohemiskt tecken med mycket färg, exotiska detaljer och inslag från olika resor.

Dock drömmer jag ofta om ett helt hus där jag skulle inreda vilt mellan olika stilar. Några som inspirerar mig lite extra just nu är dessa två:

Skogskojan levererar precis det där som jag själv hade när jag bodde med en kompis. Knäppa små saker, egenhändigt pyssel, lekfullhet i överflöd och mysighet som tagen ur en film man vill vara med i. Jag älskar 70-talsinfluenserna och de tunga textilerna tillsammans med de ljusa väggarna. (och så har de samma väggur som jag!)

Bonjour Vintage har det där milda, lugna och stillsamma som jag ibland så himla gärna vill ha hemma. Ljusa pasteller, mängder av vitt och mycket ljus utan att det för det blir det minsta tråkigt. Det är det bästa ur Pippi Långstrump, en vintageaffär och ett inredningsmagasin komprimerat i ett.

Att åka till huset i Skåne över några dagar och känna på sommaren fast det bara är vår. Träffa världens bästa vän, äta glass på stranden nere i Båstad och fotografera en miljon rosa och vita blommor fast det är världens klyscha men det vackraste man sett.

Vandra en ledig vardag genom hela Stockholm tillsammans med en vän och titta på gardintoffsar lite för länge i en affär som består av ja, enbart gardintoffsar.

Vara alldeles för varm i en skinnjacka som luktar galet gott av varmt läder.

Ägna timmar åt att planera, påta och placera (tre viktiga P:n) frön och växter i diverse improvicerade krukor. Sen titta till sina nya bebisar ungefär tre gånger om dagen för att se om de växt något eller behöver vatten.

Fira sin födelsedag och inte ha önskat sig någonting av sina vänner men ändå få massa fina presenter eftersom de vet att man älskar att slita av papper och få överraskningar.

Ha en favoritkombination på handleden dygnet runt trots att klockan slutade gå efter några dagar och armbandet gav märken på kinden för att man råkade somna på den.

Inte för att låta bitter men; det var länge sedan blommorna var rosa, alldeles för många månader sedan man träffade bästa vännen, det finns inte längre tid för att ägna en vardag åt att okynnes gå omkring i affärer, tre skinnjackor gör en inte varm längre, plantorna hänger vissna över krukornas kanter, födelsedagen är ett minne blott och armbandet finns inte hur mycket jag än letar.

Blev bara lite novembertrött och ledsen när jag tänkte på det.