Det var mest det här jag ville säga för tillfället.

För ja, det är ju en viktig fråga för mig.

Får inte mina bi- och homosexuella vänner gifta sig ska fan inte jag det heller.

Jag har varit på jakt efter en ryggsäck nu ett bra tag. Det svåra är egentligen inte att hitta en utan att hitta den perfekta. Jag tenderar att se ut som om jag är tolv år gammal igen med en sportig sak dunsande på ryggen. Någonting i närheten av ett adidasmärke och jag är på väg till gympan och hoppar i vattenpölar på vägen.

Fjällrävens "Kånken" är fin men sedan hipstermaffian återupptäckte märket känns det småpretto att införskaffa en.

På Zaras barmavdelning har de några ganska fina just nu. Jag skulle gärna ha en i grövre tyg med klassiska läderspännen men tyvärr är dessa lite väl nätta och billiga i utförandet. Hade jag varit en big spender hade jag nog slagit till på en skinnrygga från Wang just för kvaliténs skull.

En liten kopia finns dock i butik på Zaras pojkbarnavdelning.

Anledningen till att jag vill ha en ryggsäck är att min rygg tar alldeles för mycket stryk utav tunga axelremsväskor. Jag får tigga till mig nackmassage var och varannan dag av Mikael och ryggen har varit paj sedan jag trillade av tokiga ponnysar under hela min uppväxt.

Tänker att om man ändå ska köpa en bra, kvalitativ ryggsäck så kan man ändå tänka sig att lägga en lite större summa på den. Acnes alternativ för nästa vår är galet fin med sitt kalejdoskopmönster. Frågan är om den funkar modellmässigt?

Ps. Om jag ändå ska önska mig ryggan av tomten borde han även kunna slänga in ett par pjucks från Givenchy SS12 va? Ds.

Pics. Agnes B.

På samma sätt som jag älskar när man integrerar konst i mode (ex. YSLs Mondrianklänning med mönster hämtade från konstnären Piet Mondriens abstrakta konst, när Mulberry lät ett antal väskor få tryck av klassiska impressionistiska verk) så gillar jag när man leker med mönster och attribut tagna direkt från andra konkreta ting i ens vardag. Saker som man kanske inte alltid kopplar ihop med just mode och kläder annars.

Jag är exempelvis extremt förtjust i plagg som får mönster i form av ett träds ådringar och årsringar, ex. McQueen, Celine och vår egen Josefin Strid. Det finns få saker som är så vackert som det. Ålder och moder jord har skapat sin egen tidslinje i abstrakta och levande former.  

Så när jag såg bilderna hos Agnes B från Maison Martin Margiela kunde jag inte låta bli att sätta andan i halsen lite grann. Dels är det såklart skatan i mig som gillar allt som glimmar och är paljettäckt men också de fantastiska mönstrena tagna direkt från vackra gamla persiska och arabiska mattor. Hur ofta låg man inte på en äkta matta när man var liten och beundrade de majestätiska mönstrena? Nu kan man, om än för svindlande summor, även slänga just de mönstren om axlarna eller låta dom smita åt om höfterna.

En av de absolut bästa grejerna med semester är ju, förutom att äta märkliga frukter, bada tills man får öroninflammation, få miljoner med fräknar och hitta nya favoritplatser, att man bara slänger ned en hög med kläder i väskan och sen behöver man inte bry sig ett smack om vad man har på sig. Mitt liv, både privat och yrkesmässigt, handlar så himla mycket om kläder, mode och trender och just därför är det så förlösande skönt att inte bry sig alls om det.

I somras under en månads turande runt den Indonesiska övärlden hade jag en näve bikinis, två kjolar, fem-sex stycken klänningar och ingenting mer. Det är vad jag behöver när världen ändå består av sand, salt och tja, svett.

Monkiklänning.

French Connectionlinne och Gustafs keps.

Lastgammalt Vero Modalinne. Oakleybrillor.

Oakleybrillor och Gina-bikini.

Second handklänning.

Monkiklänning och second handsjal.

MQklänning.

Gina-shorts och tröja från Roxy.

Nu är dagens outfit inte det viktigaste i världen för mig när jag är hemma, men att inte bry sig om annat än att vissa kroppsdelar bör vara täckta - det är fan fint.

Jag råkar fortfarande sitta med en dator från före kristu födelse.

Därmed är aktiviteten som har det internät att göra ganska tröttsam.

Något som gör mig glad för tillfället är dock är mina två senaste inköp. Gammalt och med fler år på nacken än vad jag är. Precis min melodi alltså.

Vinterns mössa är inköpt och är en fluffig sak som gör att jag vill vråla ord på ryska ut till ungarna på gården. Tapetrullen är frukten efter ett års idogt letande. En slingrig, blommig liten sak som ska pynta en del av vårt sovrum. Vi kan ju ha det enda hemmet på Lidingö som inte har "stockholmsvita" väggar och Josef Frankkuddar.