Nästan alltid när jag tecknar mer moderelaterade illustrationer så lägger jag in ett element/plagg/trend/attribut som jag är särskilt förtjust i för tillfället. Just nu har jag dille på oxfordskjortor på alla mina flickor som pluppar ur pennan exempelvis.

   När jag ritade den här bilden kikade Mikael över min axel och gjorde ett sån där manlig "hrmm"-ljud. Direkt översatt betyder det ungefär; ojrå, det där var ju lite..annorlunda.

Jag ser det mer som att kläder är ju till för att ha roligt med. Och eftersom jag inte har en tröja med ett tryck inspirerat av ett gammalt bokmärke, en Givenchykjol eller en stråkeps från Burberry så får jag väl rita det då. Med en oxfordskjorta såklart.

Experimenterade lite med nya svarta pennor för ett par månader sedan.

Lekte sedan loss med promarkers på det hela.

Detta var nog första gången jag använde promarkers på mina egna mer moderelaterade bilder och jag kan nog tycka såhär i efterhand att den var finare i svart/vitt. Men man lär sig att jobba med färg igen efter flera år utan!

Sen är jag ju knarkigt besatt av alla kläder med havsdjur och sjöjungfruinfluenser som modehusen har spottat ur sig. Vill helst ha en klänning med fototryckta maneter på. Läskigt och vackert på samma gång.

Min nya grej är att åka ifrån Stockholm så fort väderleksrapporten säger att det ska snöa här så förrförra helgen var jag ju hemma i Åredalen och den här helgen som var så brummade vi nedåt vårt hus i Skåne. Perfekt strategi!

Kan bli jobbigt i det långa loppet men det är värt ett försök.

Anledningar varför jag älskar att vara i Skåne så mycket är ju inte bara att stora delar av min släkt bor där utan också att vi råkar ha världens finaste hus på Bjäre.

Där är allt porslin från Höganäs och knallblått vilket gör att all mat ser typ tre gånger så god ut. Vare sig det är paprikasallad eller gårdagens ledsna rostbiff.

Huset är tvåhundra år gammalt och är ett korsvirkeshus. Renoverat med kärlek och med de gamla handblåsta fönstren kvar så pelargonerna känner sig trygga.

Det har varit ett brukshus och det ska synas.

Jag älskar varenda millimeter, förutom spindlarna som ibland tycks ha blivit muterade och är stora som katter, men kanske mest att det står gammalt glas överallt.

Lakan kan användas som duk också och i sommarhus behöver man aldrig stryka. Det är en regel.

Öppnar man inte fönstret efter att man duschat så får man höra pappa berätta i minst tre minuter om hur badrummet har dålig ventilation så träet kommer mögla av fukten om man inte vädrar. Då kan man som hämnd för att man hört det sjuttioelva gånger peta på pelargonerna så de börjar dofta för han tycker dom luktar alldeles för sött.

Skånehuset<3

Vi håller precis i detta nu på med den mentala dragkampen som kallas semesterplanering. Jag vill helst hajka i Himalaya, åka till Burma och leka munk, bo på en gård bland de japanska kullarna och lära mig att skörda ris, åka runt i Mexiko och hälsa på en av mina bästa vänner där eller gulla med sköldpaddor i Filippinerna.

Mikael vill mest göra en modifierad version av sommarsemestern vi gjorde för två år sedan när vi gjorde en roadtrip ned till Portugal via Frankrike och Spanien.

Vad det än må bli så kommer jag typ enbart klä mig i batikklänningar från Sri Lanka, Mikaels skjortor och de långa, billiga tygerna som jag själv klorinblekt i badkaret. Mhm.

Såhär såg jag ut häromdagen. Lager på lager på lager sådär som jag gör det bäst, och varmast, som vanligt. Fanny säger att hon inte känner någon annan människa som brukar ha så underligt många lager på sig. Jag tar det som en skev komplimang.

   Någonting som jag inte tog som en komlimang var när jag hade den här skinnjackan på mig i somras under modeveckan här i Stockholm. En bekant kommer fram och utbrister vilt (sådär med jagkanintetrodet-handen på min arm)-"men gud Kajsa, jag kände inte igen dig. Det är ju inte ALLS din stil att se ut sådär!"

Och sedan när är det någon annans uppgift att definiera min stil? Vad fasen, jag själv definierar inte min stil. Vill jag se ut som Simpor och Grodfötter en dag och trädkramare en annan så gör jag det. Personlig stil för mig är något dynamiskt. Det har inga regler.

Underklänning som klänning, mammas gamla. Flanellskjorta, Mikaels. Hoodie, Mikaels. Skinnjacka, min fasters gamla som hon körde motorcykel i på 70-talet. Solglasögon, Oakley.