April 2012

Cafés eminenta, jag trycker alltid pannan saligt mot bordet när folk inom modebranschen visar sig ha humor och kan tillåta sig att ta både sig själv och mode på annat än dödligt allvar, Johan Hurtig recenserade häromdagen kläderna som vår svenska OS-trupp ska bära i sommar. Först var det jättekul och jag fnissade supermycket i soffan. Sen blev jag irriterad. Vad är det för fel på oss egentligen? Med SÅ många bra designers i Sverige, med SÅ mycket internationell press om det svenska modeundret och SÅ stor möjlighet att göra en cool och grym grej, inte minst marknadsföringsmässigt, för våra atleter så bestämmer någon (vem?!) att näppeligen, här kör vi på pappas garderob anno 1997!


Såhär skrev jag på Facebook häromkvällen om det hela:

"Det här är ju som sagt väldigt väldigt roligt. Johan Hurtigs recension (slakt) av svenska OS-kollektionen inför London i sommar. Det som är mindre roligt och mest bara väldigt märkligt är ju hur vi istället för att anlita en av våra många duktiga svenska designers att göra något BRA och INTRESSANT, låter ett kinesiskt (?) företag knyppla ihop något jobbigt daterat skit som på inga sätt kommer göra de olympiska spelen lättare att bemästra. (för med så fula kläder kan det inte vara lätt att vinna vare sig guld eller silver. De andra länderna kommer peka och skratta "Look at Sweden! Tihihihi" och så blir våra atleter högstadieosäkra, skrapar med foten i marken och glömmer helt bort att hoppa högt över pinnar och springa fort.)"


Kommer vi slå några rekord i det här?


Vi har en ny matta. Det var mest det jag ville säga.

Men om jag ska tillägga något mer så är det naturligtvis inte ny utan ett fynd från huset i norrs digra vind. Pappa tror att den släpades hem från någon av hans och mammas resor under det det ljuva 70-talet. Kan vara grekisk. Är helt fantastisk.

När jag fortfarande var lite brun efter Sri Lanka (uh, får ångest när jag tänker på att jag borde visa lite mer bilder) så såg jag ut såhär. Nu har några peelingar satt spiken i kistan för allt utom några kvarglömda och förvirrade fräknar på näsan.

I vanliga fall har jag ju kanske en kjol också så att jag inte går med rumpan bar. Eller så kan man bara säga att jag var högst modsinspirerad. Men jag tog på mig en kjol sen. Faktiskt.

Strumpbyxor, H&M (vi hade likadana på en plåtning och jag gillade dom så mycket att jag köpte ett par jag med!). Tröja, vintage. Armband, köpta i Indonesien. Nagellack, köpt på Sri Lanka.


Jag är fortfarande på piggelin-stadiet (dvs. jag inmundigar ingenting mer svårtuggat än mintgrön isglass på pinne) i min sjukdom här hemma. Men jag jobbar och ritar desto mer!

   Jag har precis fått hjälp att börja knåpa ihop min egna första hemsida, förutom bloggen, där en massa nya grejer ska upp som en sorts digital portfolio. Så just nu är jag så himla pepp!

Så snart den är up and running så ska ni få se hur fint det blir.


Bilden här ovan tecknade jag igår utefter en lånad idé men i min tappning. Lite annorlunda mot hur jag vanligtvis ritar men ändå ganska Kajsa.

ps. kvaliteten på illustrationen suger rätt hårt eftersom bloggens bredd är för smal så klicka på bilden så får ni upp den i bättre upplösning utan knäppa pixlar hit och dit. ds.